Kvalar in som en av de mest underhållande liveskivorna jag någonsin stött på. Klår så klart inte bootlegs jag hittat av konserter jag själv varit på och har känslomässiga kopplingar till, men det är nära på. Det finns definitivt en massa tekniskt sätt bättre, både spelade och inspelade, liveskivor men det är ju MUSIK vi […][...]

MTV:s bästa program någonsin hette 120 Minutes. Här spelades musik från de mindre, oberoende skivbolagen samt band som inte platsade i skvalprogrammen. Det var där jag första gången hörde ”Creep” med Radiohead och trillade baklänges och slog huvudet i en vass fönsterkarm. Det var där jag hörde The Swans, som jag förvisso hade sett några […][...]

Vårens räddning kom i form av ett nytt album av Tom Waits, ”Mule Variations”. Albumet är producerat av Tom Waits, och hans fru Kathleen Brennan, som till större del också har medverkat som låtskrivare. Det var länge sedan han fick sådana lysande kritikerrecensioner som för ”Mule Variations”, men just nu verkar det som om alla […][...]

De två amerikanska ”bröderna” Dean och Gene Ween har sedan början av 90-talet släppt (så vitt jag vet) fem album, det ena underligare än det andra med influenser från country, soul, fulsynth, distad uppknullarrock blandat med ett lekstugesound. deras musik skulle attitydsmässigt kunna jämföras med exempelvis Violent Femmes. Sånginsatser som görs av de båda herrarna […][...]

”Revolution Action !!!!!!!!!!!!!” är en singel/ep från kommande fullängdaren ”60 second wipeout”. Det är ju alltid roligt med Atari Teenage Riot. Men inte lika roligt varje gång. Singeln känns en aning överflödig faktiskt. ”Revolution Action” är samma version som släpps på skivan. Låten är helt ok, men inte mer än det. Jag har dock fortfarande […][...]

”This Is My Truth Tell Me Yours” har gjort Manic Street Preachers stora. Gruppen ligger högt på Europas listor och deras videos spelas överallt. Egentligen är det konstigt. Manic Street Preacher är nämligen inte det minsta trendiga. Snarare pretentiösa och tråkiga. James Dean Bradfield, Nicky Wire och Sean Moore är inte män vars glättiga porträtt […][...]

Lasse Lindh dök upp på ZTV förra hösten med låten ”Jag vill vara som du”. Låten följdes av albumet ”Bra”. ”Bra” är kompetent framförd och producerad av studiorävar som Sven och Per Lindvall och Staffan Astner. Musiker som brukar finnas med när nya svenska unga pop-pojkar ska få göra sina debuter. Namn som Keith Collin, […][...]

1998 års platta! När man väl konstaterat detta återstår bara att motivera varför?!? Detta musikaliska fenomen som är världsbäst i deras egna patenterade bob hund-genre är alltså tillbaka med en ny fullängdare. Även om ”Jag rear ut” saknar en hitlåt av riktigt samma kaliber som ”Düsseldorf” från ”Omslag: Martin Kann” så tycker jag att den […][...]

Året var 1989. ZTV var inte ens påtänkt och MTV var fortfarande långt ifrån var mans egendom. Eftersom vi var och hälsade på en släkting som hade kabel-TV så gällde det att passa på. Plötsligt var de bara där; mittemellan Madonnas ”Cherish” och någon annan dussinlåt. Tempot var högt. För att vara MTV var det […][...]

Herb Alpert är en gammal trumpeträv som under 60-talet skapade en egen populär musikstil med sitt band Tijuana Brass. Glada mexikanska tongångar och duettrumpeter var kännetecknen och de hade hitar som ”Spanish Fly” och ”Tijuana Taxi”. Det här är dock ganska långt ifrån dessa spralliga och medryckande tongångar. Herb har här gruppat ihop sig med […][...]