Debuten ”This” bjuder på en samling låtar där maskiner och instrument av ”kött och blod”, samverkar i en mycket väl fungerande helhet. Precis som skivbolagskollegorna Baxter (vars Carl-Michael Herlöfsson har producerat), undviker de framgångsrikt att musiken blir kall och steril, tack vare starka melodier och en levande produktion. Till sin hjälp har de Fläskkvartetten som […][...]

Svenska syntet-poparna Saft följer upp förra albumet ”Paranoia Erotica” med ett album som svänger lika mycket. Bandet är nu decimerat till en duo, och har plockat in lite levande instrument som gitarr och trummor i produktionen. Resultatet är inte så omvälvande, Saft känns igen. Lätt naivt svängande syntpop som får mig att reagera som ett […][...]

När det blev dags för den numera Londonbaserade norrlandskvintetten att ge ut en samlingsskiva så återvänder man till rötterna och döper den efter hemstaden Skellefteå. Man har här samlat de bästa låtarna från de skivor som släpptes innan det stora genombrottet med plattan ”Bagsy Me” kom. Det märks att Wannadies har utvecklats och de har […][...]

Gruppen Depeche Mode behöver ingen närmare presentation. Vad som kanske däremot bör nämnas är att jag har den aktningsvärda ålder inne som gör att jag var med på den tiden då tonårsvärlden delades in i två kategorier människor: vi hårdrockare, och så de där syntharna som man inte hade mycket till övers för. Med dessa […][...]

Lite då och då rycker det tag i d-taktsnerven på Anders Jakobson, Mieszko Talarczyk och Jallo Lehto och de spelar in någonting nytt med sidoprojektet Krigshot. Sidoprojekt till vad frågar ni er kanske. Nasum heter Anders och Mieszkos huvudsyssla medan Jallo återfinns i Meanwhile och Totalitär. Mieszko hanterar även sång och gitarr i Genocide SuperStars […][...]

Jag brukar försöka leva efter mottot att det är ok att lyssna på allt. Ingen ska dömas efter sin musiksmak. Allt är tillåtet. Huvudsaken är att du är nöjd. Men det finns fanimej gränser! Mässande munkar kompade av tysk b-muzak framför låtar som ”Wicked game” av Chris Isaak, ”Blue monday” av New Order och ”Blasphemous […][...]

Det har skrivits om influenser från åttiotalet i form av New Order, The Cure och The Smiths, och att Joey Tempest skulle lämnat singer/songwriter-tiden bakom sig. Jag tycker inte det stämmer. Den här skivan består precis som tidigare soloskivorna ”A place to call home” och ”Azalea place” av mogen, strömlinjeformad radiorock. Ibland avskalad, ibland elektrifierad. […][...]

”Nordic Lounge – An Introduction To Contemporary Nordic Music” är svenska skivbolaget DNM:s första släpp i en serie skivor som ska presentera nordisk elektronisk klubbmusik. Är den ett tecken på vilken standard de tänkt att hålla på sina släpp även framöver är det bara att börja samla direkt. För i den något diffusa genren, samlingsskivor […][...]

Kanske gör jag det för lätt för mig när jag konstaterar att finska Flannelmouth följer i fotspåren av The Crash och säkert har möjlighet att slå igenom på samma sätt. De bägge banden låter inte precis lika, men deras förkärlek till melodisk pop känns delad. Flannelmouth har spelat in den här EP:n i Hagsätra, söder […][...]