Jag är 8 år gammal och har fått följa med mamma på studieresa med hennes jobb. Vi åker i en stor buss. Jag har min walkman i ett fast grepp och i de mintgröna snäckorna spelas ”All through the night”, med Cyndi Lauper, på repeat. Jag har varit på Bengans (skivaffär i Göteborg) med pappa […][...]

Mat åt far har varit Uppsalas hiphopkungar sedan de släppte sin första demo ”Mat i Skördetid” och började göra konserter under 1997. Nu, efter ytterligare två kassetter, spelningar på både Hultsfred- och Arvikafestivalerna och medverkan på båda ”Alla Talar Svenska”-samlingarna, släpper de debuten ”Jämna Plågor” som klockar in på massiva sjuttiotvå minuter. Mat åt far […][...]

Första gången jag lyssnade igenom ”Firestarr” tänkte jag att Fredro Starr nog vuxit upp. Jag mindes den snortuffa snubben från Onyx som i intervjuer om stora hiten ”Slam” sa att om man inte tål en armbåge i huvudet skall man stanna utanför dansgolvet. Han var så där ung och het så han bara kunde säga […][...]

Bostons stolthet Dropkick Murphys skriver med sitt tredje album historia. ”Sing loud, sing proud” kommer nämnas i samma andetag som Dead Kennedys ”Plastic Surgery Disasters”, Crass ”Feeding Of The 5000″ och Stiff Little Fingers ”Inflammable Material”. Förstår du inte vad jag menar. Ok då. Punkens svar på Stones ”Exile On Main St.” eller Beatles ”Revolver”. […][...]

Run DMC var ett av de första stora hiphopbanden de tog sin rap till platser ingen annan tagit den förut. Med den ditintills överlägset mest minimalistiska tolkningen av musikstilen och med en attack som dittills saknade motstycke tog de sig hela vägen till mittfåran, MTV och Live Aid. Run DMC gjorde hiphop till allmängods när […][...]

På omslaget till Honey is Cool:s skiva ”Crazy Love”, kan man läsa en text som fullständigt dissar musikindustrin. Den handlar om att ingenting betyder någonting längre. Att musik bara handlar om snabba stålar. Om man aldrig har hört Honey is Cool och läser den texten, så kan man lätt få för sig att bandet har […][...]

Mark Isham gjorde sig först bemärkt som trumpetare och klaviaturspelare hos Van Morrison på dennes plattor ”Into The Music”, ”Common One”, ”Beautiful Vision”, ”Inarticulate Speech Of The Heart” och ”Live At The Grand Opera House”. Det var också i denna veva som han började skriva musik för film och han är idag en av de […][...]

Detta är en platta som verkligen välter mig. Det är otroligt. Men det finnas förklaringar till detta. Först vill jag helt ärligt säga att min fördomsfullhet under många år fick mig att kalla Marilyn för ”jävla skit”. Ja, jag vägrade helt enkelt lyssna. Det var fjanterier för mig. Men så, i höstas, så åkte jag […][...]

Ta malaria till exempel. Det är en sjukdom som man bär latent utan att märka av den under långa tider. Men så händer något och symtomen kommer vällande över en. En annan sådan sjukdom är ”symfilis”. Sjukdomen yttrar sig så att den smittade får stora svårigheter att lyssna på dagens moderna utbud av populärmusik. Symfilis […][...]

Frankie Knuckles är en legend, han spelade i Chicago i slutet på 70-talet och i början på 80-talet. Housemusiken fick sitt namn efter klubben The Warehouse i Chicago. Det var där Frankie, i slutet av 70-talet, tog de avgörande stegen som utvecklade discon till det som idag kallas house. Med hjälp av sin trummaskin, Roland […][...]