Det har blivit dags att återuppväcka en gammal klassiker. En skiva som hånades av en hel generation hårdrocksfans, som snabbt förpassades till konceptalbumens mörka hålor och som anses vara så pinsamt att det inte ens plockas fram på förfester som underhållning. Det är dags att gå igenom, avnjuta och hylla ”Music from the Elder” – […][...]

När superproducenterna Neptunes vill varva ner leker de med sitt hobbyprojekt N*E*R*D och har så här hunnit med en fullängdare. N*E*R*D:s förstasingel Lapdance, med en video som det stod ”MTV, censurera mig” på, handlade om korrupta politiker som gör vad som helst med vem som helst, bara de får tillräckligt bra pröjs. Som prostituerade och […][...]

Det som framförallt tilltalar mig med David Shutrick är hans texter. Han har förmågan att skriva små personliga betraktelser över vardagslivet. Alltid med glimten i ögat och med en finurlig knorr. Men även om texterna ibland känns naiva blir de aldrig banala. Det finns alltid ett allvar i botten. Lyssnar man lite närmare märker man […][...]

Jag fick i uppdrag av dagensskiva.com att hitta en platta i min egen skivsamling att recensera. Valet föll på en riktig favorit. En skiva som kanske vid första anblicken kan verka en aning frånstötande, men enligt min mening en av de allra mest underhållande skivor som står att finna i mina skivbackar. Med frånstötande menar […][...]

Året är 1939. På The Talladega Institute for the Deaf and Blind i Talladega, Alabama, i den amerikanska södern, börjar några synsvaga gossar sjunga tillsammans. Luften darrar av hetta och rasism. De unga gossarna kallar sig The Happy Land Jubilee Singers och smyger ut från skolan för att sjunga för soldaterna vid ett närbeläget regemente. […][...]

S-K-I-V-B-O-L-A-G-S-P-R-O-D-U-K-T. Är nog inte helt ute och cyklar om jag tror att det omdömet fällts mer än en gång om Camilla Brinck. Företrädelsevis fällt av människor som lyssnar på ”bra” musik. Företrädelsevis med ordet ”jävla” framför. Och visst, hon har utrustats med producenter som förespås bli ”nästa stora grej” i Sverige och fått backning av […][...]

Jag blir inte riktigt klok på Lars Winnerbäck. Han har med ”Singel” gjort ett av årets bästa svenska album. De två andra senaste albumen ”Kom” och ”Med solen i ögonen” är också oerhört starka. Hyllad som både textförfattare och låtskrivare. Men på scen är det fortfarande något som fattas. Så kände jag när jag såg […][...]

För sådär en tio år blev jag djupt berörd av en popslyngel, ända ut i gåshuden och rakt ner i mina djupaste wanna-be fantasier. Jag hade sett en gud. Själva urtypen för en respektlös, loj och kaxig rockstjärna. Ian Brown frontade The Stone Roses och sjöng ”Fools Gold” på tv. När jag såg en intervju […][...]

När chansen gavs för ungefär ett år sen att skriva en gästrecension, glömde jag helt bort denna skiva av någon oförklarlig anledning. Skivan som på något sätt gjorde tysklektionerna en aning mindre tråkiga och samtidigt gav mig en anledning att lära mig lite tyska. Nåväl, när tysk punk över huvud taget nämns någonstans så är […][...]

När jag var 15 år kom Broder Daniels debutalbum ”Saturday Night Engine” och jag förstod inget av den. Jag tyckte bara att ”Luke Skywalker” var en obegriplig och dålig låt. Andra skivan gick spårlöst förbi. Det dröjde tills 1998 innan jag började uppskatta vad Broder Daniel försökte göra med sin musik. Det inträffade när jag […][...]