Jag blir inte riktigt klok på Lars Winnerbäck. Han har med ”Singel” gjort ett av årets bästa svenska album. De två andra senaste albumen ”Kom” och ”Med solen i ögonen” är också oerhört starka. Hyllad som både textförfattare och låtskrivare. Men på scen är det fortfarande något som fattas. Så kände jag när jag såg honom med Bland skurkar helgon och vanligt folk 1999, på Hultsfredsfestivalen 2000 och i somras.

Från att ha kallats Stefan Sundströms efterträdare har Lars Winnerbäck nu genom sin rockigare framtoning börjat kallas Lundells arvtagare. Så gör vi musikskribenter det lätt för oss, och visst har herr Winnerbäck en hel del gemensamt med de nämnda herrarna, och en del andra. Men i mitt tycke står Lars Winnerbäck stadigt på egna ben. Tycker han skriver fantastiska texter och gör bättre och bättre låtar för varje skiva.

Därför kan jag inte riktigt förstå varför materialet blir så överarrangerat och svulstigt live. Drivet i ”Elden” försvinner. ”Solen i ögonen” blir så uppstressad att Winnerbäck knappt hinner med att sjunga. ”I Stockholm” tappar sitt sköna sväng. De lugna låtarna blir inte finstämda, utan upplåsta.

Kanske vill både Winnerbäck och bandet för mycket. Det är svårt att få åtta personer som spelar på samma sätt att låta nyanserat. Det svänger inte. Det blir inte tajt. Istället för att lyfta, ligger låtarna platt på marken. Jag tycker Winnerbäck borde skala ner bandet till nästa turné. Erövra låtarna på nytt. Klä av dem. Låt energin komma fram.

Men de låtar Winnerbäck har i bagaget är riktigt starka saker och jag gillar det här albumet trots att det har uppenbara brister. Låtarna känns som en bra spegling av Winnerbäcks karriär, som hittills bara börjat. En bra blandning av gammalt och nytt, trots att jag undrar vart ”Tvivel” tog vägen. Som ingång till Lars Winnerbäcks värld fyller albumet en funktion, även om en samling med studioinspelat material varit bättre.

Tidigare outgivna studioinspelningen ”För dig” är en mellantempo-historia som snurrar runt, runt likt en karusell. En riktigt bra låt, med snyggt framträdande Hasse Olsson-hammond.

Jag tror det är bra att Lars Winnerbäck tar sabbatsår 2002. Han får tid att ladda om, skriva en packe nya låtar och komma tillbaka till scenen med ett mindre band och mer energi. Om Winnerbäck blir lite kaxigare och tar för sig mer är jag övertygad om att alla lillebrors-stämplar kommer tvättas bort snart.

Ankaret på underarmen förpliktigar. Mer Karl-Alfred-takter efterlyses. Ät spenat.