Gästrecension
- Music from the Elder (album, cd) Kiss
- 1981
- Casablanca
Kiss är kungarna av episk progrock
Lyssna
Externa länkar
- kissonline.com
- Den officiella sajten. Som väntat stor.
- kissasylum.com
- Späckad med allt man kan önska sig som Kiss-fan. Mycket bra nyhetsuppdatering.
- "The Elder"
- Fansajt som hyllar skivan. Inte så snygg men väl värd att kolla in. Bjuder på storyn och en massa kuriosa.
- P3 Pop
- Varje måndag är Ika programledare för P3 Pop.
Det har blivit dags att återuppväcka en gammal klassiker. En skiva som hånades av en hel generation hårdrocksfans, som snabbt förpassades till konceptalbumens mörka hålor och som anses vara så pinsamt att det inte ens plockas fram på förfester som underhållning.
Det är dags att gå igenom, avnjuta och hylla ”Music from the Elder” – Kiss episka filmsoundtrack från 1981.
Redan på idéstadiet var det uppenbart att ”Music from the Elder” skulle bli fantastisk. Världens mest spektakulära, effektsökande hårdrocksband skulle ge sig på att skriva först en film, och sedan ett soundtrack – komplett med symfoniorkester, körer och koklockor.
Så självklart.
Och självklart för varje Kiss-fan så var det Gene Simmons som kläckte idén. Simmons som vill vara både god of thunder, stolt sexmissbrukare och actionskådespelare i ett.
Efter att ha släppt ”Unmasked” 1980, och ”Dynasty” med diskoexperimentet ”I Was Made for Loving You” 1979, ville och behövde Kiss komma tillbaka till rockrötterna. Producenten Bob Ezrin, som bandet gjorde ”Destroyer” med, kallades in för att skapa en stark rockplatta. Men halvvägs in i skivan kände Gene Simmons och Paul Stanley att de skrev samma rocklåtar om och om igen. Planen att göra en film i ”Sagan om ringen”-stil, med storslagen och teatralisk turné och uppföljaralbum föddes.
Bob Ezrin hade nyligen producerat Pink Floyds ”The Wall” – konceptalbumet av konceptalbum – och tyckte att det var en lysande idé. Lou Reed hängde i samma studiokomplex och hjälpte till med några av låtarna. Men Ace Frehley och den då nyförvärvade trummisen Eric Carr försökte förtvivlat sätta stopp för Simmons och Stanleys värsta utsvävningar. Allt de ville var att Kiss skulle göra en ny ”Destroyer”. Men ingen lyssnade, vilket ledde till att Frehley hoppade av efter att skivan släpptes i oktober 1981.
Fast när jag som sjuåring stod med skimrande blick och tittade på kassetten där den stod i kassettstället i plast inne på Shellmacken i Askim, hade jag ju såklart ingen aning om turbulensen. Jag hade blivit Kiss-fan genom min granne Martin och raskt köpt hans ”Destroyer”, ”Rock and Roll Over” och ”Unmasked” när han ersatte sina Kiss-planscher med Depeche och Howard Jones. Ett förräderi som jag hade svårt att smälta. Så stolt som en sjuåring kan vara, var jag över att inte vika mig för synthen.
Min skivsamlande pappa bistod gärna min veckopeng med hjälp till skivköp. Men jag kommer ändå ihåg hur speciellt det var den dagen då han bad en mackanställd låsa upp stället och ta ut ”Music from the Elder”. På en helt vanlig vardag. En dyr och ny kassett. Jag kommer ihåg hur jag sprang in i mitt rosa flickrum komplett med kuddhörna och satte på bandspelaren.
Första tonerna av ”The Oath” som inleder ”Music from the Elder” gjorde mig svag i benen. Distade gitarrer var det coolaste jag kunde tänka mig. Och riffet är ju fortfarande helt genialiskt. ”Mr. Blackwell” var tung som satan, likaså ”Dark Light” med Ace Frehley på sång. Han var i och för sig ju alltid bäst. Även balladerna gick ner lätt – ”A World Without Heroes” var spröd och vacker, ”Under the Rose” hade fin körsång.
Jag lärde mig varenda textrad, kan fortfarande nynna med i varje solo. Till och med Eric Carrs dubbelpedalkomp i ”The Oath”. Liggandes på mitt virkade överkast tyckte jag mig förstå Kiss. Visste vad de menade. Trots att ingen vettig människa egentligen kan förstå textrader som:
”Like a blade of a sword I am forged in flame
Fiery hot
Tempered steel fire-bright to the night I take
I fear not
Now compelled by something I cannot see
I go forth surrendering to history”
I Okej hade det stått artikel på artikel om ”Music from the Elder” och det fanns en viss skepsis – men det fattade jag ju inte då. Men det stod snabbt klart för mig att det inte var politiskt korrekt att gilla ”Music from the Elder”. Därför har jag trotsigt försvarat den i varenda Kiss-sällskap jag kommit i de senaste tjugo åren.
Jag kan villigt erkänna att jag idag inser hur fruktansvärt cheesy gitarrsolona är. Att det inte alltid är en bra idé med flyglarm. Att Lou Reed inte automatiskt innebär god kvalitet. Och att mörka mässande röster med kryptiska budskap inte hör hemma på skivor i allmänhet.
Men det är just det som är grejen.
Det är Kiss enorma mått av hybris och total avsaknad av självdistans som får mig att älska ”Music from the Elder” förbehållslöst. När ett band vräker på i vansinnesfart och tappar koncepten helt så kan underverk uppstå. Även om underverket i Kiss fall innebar progressiv rock.
Filmen The Elder spelades in, men släpptes aldrig vare sig till biografer eller på video. Floppen var total och förödande.
Tre år senare sminkade Kiss av sig. Jag och Martin satt med Okej i knäna och höll över namnskyltarna för att gissa vem som var vem. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att känna mig lurad.
Efter det blev inget sig likt.
Kiss släppte ”Lick It Up” och tappade bort sig bland hårslingor och leopardtights i pudelrockland. Jag bytte till Mötley Crüe och vidare exkursioner in i hårdare rock.
Men ”Music from the Elder”s storhet består, precis som min svaghet för symfoniorkestrar, pretentioner och allmänt överdåd.
Publicerad: 2001-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-06 12:31
32 kommentarer
Kiss — essensen av fånig musik.
#
Även om jag inte tycker om Kiss, aldrig vill höra skivan, eller ens kan påstå mig förstå dina känslor för den, så tycker jag att det här var en strålande recension!
Fråga mig inte varför bara… :-)
#
En bra recension på en strålande skiva.
#
Äntligne kom den, recensionen, och vilken recension sen! :)
Jag har aldrig lyssnat på Kiss även om folk i min omgivning har försökt få mig att göra det…
En sommar på mellanstadiet bestämde dock en kompis att vi skulle starta ett band, Lick It Up, närmre än så kom jag aldrig…
Det blev inget av bandet heller, jag skulle vara trummis, men jag tyckte det lät så när jag slog på trummorna…
#
Dags att nån äntligen gav detta underskattade mästerverk en upprättelse. Det är ju inte ens lönt att försöka diskutera vilken låt som är bäst av Rock´n´roll all nite och An escape from the Island. Det vore patetiskt. Däremot insikten i att Kiss lyckades som få andra Hårdrocksband (iochförsej då uppbackade med de lyxigaste skivproducenterna) med att göra något helt annorlunda än tidigare, är ju egentligen unikt.
#
Ha! Den här skivan hade jag faktiskt tänkt att recensera, men nu får jag skrota den idéen. ”The Elder” är en utmärkt skiva, och originell i Kiss övriga utbud. Men… gjordes verkligen filmen ”The Elder”? Den pengakåta Simmons borde har släppt den nu i så fall.
#
Det har varit helt omöjligt att få tag på info om själva filmen – men om man söker på http://www.imdb.com på Chris Makepeace som skulle varit med så står det såhär:
”In 1981, he played a major part in the rock group KISS' concept film, the Elder, which was never released to the public.”
Och den sajten brukar stämma. Fast du har helt rätt om Gene Simmons, hehe.
#
Bra! Tack!
Fast, nej, det spelades aldrig in nån film, inte enligt vad som står på KISS-Asylum-sajten i alla fall…
Men där står massa annat intressant, som t.ex. att Kiss VERKLIGEN var på G att göra en ny, hård platta, och att de fyra nya låtarna på ”Killers” är några av dem som skulle varit med…
Tråkigt att den plattan aldrig blev av. Då kanske Ace hade stannat i gruppen och vi hade sluppit skit som ”Wooooh! I look at you and my blood boils hot….”
”Lick it up”, däremot, är en briljant skiva och KISS sista riktiga mästerverk!
Tycker jag.
Puss!
#
Nja ”Lick It Up” var väl så där. Själv håller jag ”Creatures of the Night” som sista riktigt bra skivan även om jag faktiskt gillar delar av ”Revenge”.
#
”Creatures…” är en av världens 10 bästa plattor och den största orsaken till att jag blev hårdrockare, så i jämförelse bleknar ”Lick it up” ännu mer än på bara omslaget.
Jag menar bara att den är tung, har bra låtar och inte är alls lika pudelrockig som det som komma skulle…
/Exciter
#
Någon film till The Elder spelades definitivt aldrig in, oavsett vad det står på IMDB.
#
Min (Music from) The Elder har nog stått och dammat hemma sedan några veckor efter jag köpte den. Och det var typ 17-18 år sedan. Det känns som om det är dags att låta vaxet se dagens ljus igen!!!! Tack Ika!
#
Mycket intressant läsning så här i natten!! Iskallt val av dagensskiva!!!!! Kiss har hängt med för mej i 19 år sen Lick it ups dagar, och har sen dess varit kungar vad gäller i princip allt!! Förfester, live, image, låtmaterialet…Jag brukar säga att det finns 3 st grymt underskattade Kiss-alster: Rock'nroll over, Hotter than hell och The elder. Samtliga tre är lika bra som det övriga materialet -74 till -84!!! (+Psycho cirkus) som sagt: BRA RECENSION av Ika, av det BÄSTA BANDETs underskattade album!!!!!!!!!!! HAIL KISS!!!!! RAISE YOUR GLASSES!!!
#
Så mycket skit man fått under åren för att ha försvarat ”The Elder”. Tack för upprättelsen Ika!
Det känns som om Kiss generellt börjar få lite upprättelse musikaliskt.
Mycket tack vare Hellacopters och Nicke som gör ett gott jobb på den fronten. Vi utbrister ”k**lla av” till att som nånsin sagt att kiss bara är smink och show. puss!
#
Jeg synes faktisk også, at ”The Elder” er en udmærket skive. Den er ikke dårligere end så mange andre kiss-skiver. Det var synd, at de ikke tog på turne bagefter og spillede de nye låter live.
#
Lysande beskrivning av min barndom oxå.. Tror nog att vi är ganska många som sket i Buster o Stålmannen och koncentrerade oss på Kiss! :-) Kiss av idag är tveksamma, men jag kan ändå inte släppa de underbara stunder som musiken och hela deras koncept har gett mig!!
#
Den totala a-ha uppelvelsen att läsa om när de låste upp kassettstället för att man skulle få den där nya, dyra, blanka kassetten. Minns så väl hur magiskt det var för mig när de gjorde samma sak och plockade ut Twisted Sisters ”Stay Hungry” till mig.
Visste dock inte att de spelade in filmen ”The Elder” faktiskt. Jag trodde allt skrotades när de insåg att de floppat med plattan.
Har du sett det berömda TV-framträdandet när de kör ”I” som trio utan Ace för han var för full?
Kul recension måste jag säga. Jag drog på smilbanden många gånger under läsningen.
#
Jonas:
Jo, det stämmer. De spelaed in en platta som aldrig släpptes. 4 av låtarna kom med på Killer och några andra har jag hört på en bootleg som heter Fancy Fairs. Inte så svår att få tag på faktiskt. Det är ett lite tyngre Kiss det handlar om, inte fullt så tungt som ”Creatures of the night” men ändå…
#
Jag är kär i Ika.
#
Vilket djävla skräp.
#
The elder krossar! En platta man slår på nu i höstmörkret,och allt faller på plats. Funkar kanske inte på ett partaj. Men vilken goding.Alla har sina egna minnen och uppfattningar om olika musikuppleverser.Jag säger..The elder:Höst,vinter,Gammalt träbord,Rosa&gult neonljus…mystiskt bra.
#
det här är förmodligen den bästa rescension som någonsin skrivits på dagensskiva. hatten av!
#
Det verkar som att recensionen speglar den gamla utgåvan från tidigt 90tal? Den remastrade har en helt ennan låtordning.
underbart att denna skivan får lite uppbackning. Även om jag själv inte skulle ge den högsta betyg.
Mitt egna betyg på The Elder hittar ni här;
http://www.meranoje.se/senaste/index.php?option=com_content&task=view&id=104&Itemid=112
#
Om recensenten är öppen för äktenskap står jag till förfogande!!!??? ;)
En av de bästa och djärvaste (faktiskt) recensioner jag läst – RESPEKT!
#
[...] (1978) Ace Frehley (1978) Peter Criss (1978) Paul Stanley (1978) Dynasty (1979) Unmasked (1980) Music from The Elder (1981) Creatures of the Night (1982) Lick It Up (1983) Animalize (1984) Asylum (1985) Crazy Nights [...]
#
Bästa kizz-skivan någonsin.
#
[...] Ronny Svensson skriver om Mark Ishams Castalia, P3 Pops Ika Johannesson minns barndomen med Kiss Music from the Elder, Just D:s Gustave Lund väljer att hylla Gil [...]
#
Kiss ville väl pröva på lite symfonisk rock men misslyckades. ”a world without heroes” är en av kiss bästa låtar. Hundra gånger bättre än vad många andra band någonsin åstadkommit. Skönt solo.
Men Kiss trogna fans gillar väl mest party musik, typ heavens on fire etc.
Ett kul teaterband som Kiss kan väl ha svårt att bli tagna på allvar om dem ska göra nåt ambitiöst som Pink Floyd grejer. Trots allt har Paul och Gene låtskrivartalang, så alla ni Bob Dylan, U2, ”seriösa” killar som hatar Kiss… Skit ner er. Kiss är kul och det är musik… inget allvarligare än så. Hur än många sånger om världsfred, livet orättvisor som görs har inte musik kraft nog att förändra världen. RUSH fan
#
Tack för en bra recension Ika underbar att läsa. Men gitarrsolon blir aldrig löjliga.
Finns guldkorn här The Oath, I och A World Without Heroes,
#
”The Elder”, det är ju den enda KISS-skivan jag har.
#
En helt lysande recension av en, om inte helt lysande, så i alla fall mycket bra skiva. Själv ger jag den nog 8/10.
Någon film spelades dock aldrig in, oavsett vad som står på imdb.
#
En film är på gång ser det ut som:
http://youtu.be/GfAZB2iCgZQ
#
Kommentera eller pinga (trackback).