1977 var punkens stora år. Scenen hade flyttat från New York till London och Sex Pistols var världens största band. Inspirerade av just Pistols startade Mick Jones och Joe Strummer The Clash. Medan Sex Pistols bara var galna var The Clash istället hårda och tuffa. De var idealister med starka vänsteråsikter som ofta hade problem […][...]

David Thomas är till vardags sångare i Pere Ubu men gör även plattor under eget namn. Denna platta kom förra året men eftersom ingen verkar ha hört den skall jag pusha lite för den. Om man tycker att Pere Ubu är för knepiga kan man sluta läsa nu för hans soloplattor är inte direkt lättsmält […][...]

HipHop, klassiskt, acid jazz och massor med talang utgör Dj Foods album Kaleidoscope. Det är sällan det skapas så magisk musik som det här, musik som får en att flyga i taket och känna sällsamheten i livet darra i hjärtat. Mjukt och följsamt i ”The Crow” och tindrande magi i ”The sky at night”. Man […][...]

Den 15:e augusti 1998 stod jag i en del av Örebro som heter Hästhagen. Som namnet avslöjar är detta en plats med stora, öppna gräsytor en bra bit utanför centrum. Just denna dag var det festival i Örebro. Inträdet var 50 kr och på scen – i både solsken och ösregn – såg jag bland […][...]

Jag recenserar ”Glass Finger Ghost” av Jimmy Ågren & Co. Inte för att jag har tänkt utnyttja gratisreklam till min brorsas fördel – utan endast på grund av att det är en fördjävligt bra skiva helt enkelt! Om jag på snabbast möjliga tid skulle försöka att förklara vad det är för musik, och hur det […][...]

Jag gillade verkligen Arsonists debut. En av det årets stora glädjepiller och dessutom en riktigt bra hiphopplatta. Bra rim, bra flyt, löjligt tajt mickpassande och tunggung. När Arsonists nu är tillbaka är de en trio. Freestyle har hoppat av och börjat hänga med Looptroop och andra istället. Och tyvärr känns det som om lite av […][...]

Denna skiva har allt som en människa kan önska sig. Artisten släpper här sitt första och förmodligen sista album. Han har varit känd för människor i alla tider men inte förrän nu debuterat på fonogram. I den första låten lägger han ribban högt, vi kommer in i ett fertiliserande sprut som skulle kunna göra hela […][...]

Jag är väl knappast ensam om att anse att den genomsnittliga kvaliteten på plattor som släpps har sänkts i och med cd-skivans intrång på marknaden. Inte på grund av själva formatet – jag är ingen vinyl-taliban, men helt enkelt därför att skivorna som kommer ut i allmänhet har blivit längre och därmed ojämnare. Artister och […][...]

Jag skulle vilja belysa ytterligare en av populärkulturhistoriens viktigare produkter från 1973 – första soloskivan från tidernas största konstrockare, superklassikern ”Here Come the Warm Jets”. Brian Eno var fram till och med 1973 Roxy Musics stora stjärna och tillgång. Med sin Christer Lindarw/Florian Schneider/Sigmund Freud/Iggy Pop-aktiga approach sopade han banan med Bryan Ferry överallt. Till […][...]

I en tidsperiod då soulmusik ständigt dyker upp i mer eller mindre inavlade och degenererade versioner kan det vara skönt att skölja ur öronen med den äkta varan, nämligen Gil Scott-Herons album ”Pieces of a Man”. I och för sig är samtliga denne mans album balsam för själen, med då hans produktion spänner över allt […][...]