Anländer till Arvika efter sista arbetsveckan innan semestern. När jag vaknade på morgonen verkade det vara en sjukt dålig idé att åka. En arbetsdag senare, utan tält och med sovsäck långt borta kändes det ännu värre. Men det brukar ju alltid göra det. Väl framme har jag fortfarande inte riktigt kommit över min ovilja. Telefonnätet […][...]

Turbonegro Vintergatan, kl 00:00 Det viskas att det är Thåströms fel att Turbonegro inte kan börja i tid (han spelade säkert onödigt länge). En dryg kvart försenade står i alla fall norrmännen på scenen. Sommarens enda spelning i Sverige, kanske årets. Gissa om det finns en och annan Turbojugend på festivalen… Jag har hunnit se […][...]

Torsdag 14:00 Laakso (Andromeda) Eftersom jag märkligt nog aldrig sett dem live. Tror jag. 15:00 Petter (Apollo) Eftersom jag är nyfiken efter alla positiva recensioner av konserterna. 16:00 Max Peezay (Andromeda) För att se hur det funkar live sju timmar för tidigt. 19:00 Johnny Boy (Lyran) Eftersom jag lovat. 23:30 Pascal (Lyran) Jag har sparat […][...]

Vecka 27 1. Happy Mondays ”Double Easy: The U.S. Singles” 2. Paul Weller ”Catch Flame!” 3. Busta Rhymes ”The Big Bang” 4. Regina Spektor ”Begin to Hope” 5. Heather Headley ”In My Mind” 5. TV on the Radio ”Return to Cookie Mountain” 5. Georgia Anne Muldrow ”Worthnothings” 8. Primal Scream ”Riot City Blues” 9. Existensminimum […][...]

Det blir, som bekant, aldrig riktigt som man tänkt sig. Tanken, då jag igår gick på Accelerators förfest där den brittiska retropoptrion The Research skulle spela, var att underlätta för dagens spelningshets under Accelerator – the big one. På så vis kunde ett av banden strykas från dagens digra lista, och ett av otaliga springpass […][...]

Accelerator har aldrig varit min festival. Jag erkänner det. Men varje år spelar trots allt ett par artister jag vill se och oftast några jag aldrig haft chansen att se förut. Indie-folket brukar kalla det festivalen med fingertoppskänsla. Sett ur deras perspektiv är det säkert så. Regina Spektor inleder festivalen i Malmö och trots att […][...]

Killl är den norska supertruppen med medlemmar ur Jaga Jazzist och JR Ewing. Jag har någon gång läst att det skulle vara dödsjazz (en dålig ordvits som går ut på att det skulle vara någon sorts möte mellan dödsmetall och jazz). Jag har också läst att de aldrig tänker släppa några skivor (men å andra […][...]

Lördagen börjar redan klockan 15:00 med ett besök i Pavillion där Kieran Hebden & Steve Reid bjuder på mer eller mindre improviserade möten mellan Hebdens elektronikpark och Reids trummor. Jag har bara hört den första volymen av deras ”Exchange Sessions”. Därför blir jag lite överraskad av hur hårt funkiga de är live. Inte för att […][...]

Trots att Birdy Nam Nam lockade med namn och beskrivning blev första konserten för fredagen precis som planerat Lady Sovereign vid Odeon (som flyttats något sen förra året). Med sig på scenen har hon en DJ (så klart) och en basist (ok, men varför då). Trots, eller kanske tack vare, att hon inte hunnit släppa […][...]

Det bestående intrycket av den första dagen på Roskilde är folkmassorna. Jag kan inte för mitt liv minnas att det var så här sjukt mycket folk förra året. Men visst, det spelade inte särskilt många band under festivalens första dag och de som häckat på campingen sen förra veckan var rimligtvis sugna att lämna den […][...]