Text

The Research - bäst i test

Det blir, som bekant, aldrig riktigt som man tänkt sig. Tanken, då jag igår gick på Accelerators förfest där den brittiska retropoptrion The Research skulle spela, var att underlätta för dagens spelningshets under Accelerator – the big one. På så vis kunde ett av banden strykas från dagens digra lista, och ett av otaliga springpass mellan scenerna skulle mig besparas. Trodde jag. Och ännu en gång hade jag fel-fel-fel.

The Research spelar en slags busig, medryckande, galet melodiös, medvetet naiv, lekfull blandning av twee/garage/pop/collegerock. Lagppställningen (jomen det är ju så mycket fotbollstermer överallt just nu) är som följer: Sarah spelar trummor, Georgia spelar bas, och vid den lilla keyboarden som enligt bandets egen utsago köpts begagnad för 9 Pund, sitter med krökt rygg, gröna converse, yvigt hår under en truckerkeps sångaren Russel, som för övrigt är ungefär lika charmig som en femåring med gräsfläckar på hängselbrallorna och ett leende som sträcker sig hela vägen mellan örsnibbarna. Tänk er medryckande popmelodier, en vinglig men bedårande sång, papa-körer á la Beach Boys, romantiska, lite naiva texter om att bli dumpad och att vara tokkär, inte alls olikt tidiga Ben Folds Five. Tänk er ett gränsland mellan Weezer, The Postal Service och The Pipettes och vi börjar närma oss.

Avslutningsvis: The Research har släppt en skiva, den heter “Breaking Up”. Den finns tyvärr inte att köpa i Sverige – ännu. Jag är säker på att situationen kommer vara annorlunda på den fronten ganska snart, kanske redan efter gårdagens spelning, men för er som inte vill vänta rekommenderar jag Amazon. Eller varför inte MySpace, där kan man lyssna på tre av låtarna. Ni har några timmar på er innan The Research går på Fylkingens scen ikväll, samtidigt som Arctic Monkeys, och för mig blir valet enkelt. Aporna får stryka på foten för fantastiska The Research, så måste det bli.