Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg.

Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig del i ännu en ny musikrörelse. Men om discon förknippades med discobollar och glitter så smakade hiphopen asfalt och avgaser. Och den här gången var skivspelarna och tolvtummarna mer än bara verktyg, de var hans instrument. DJ:n var musiken och motorn. Till sin hjälp hade han sin sidekick: MC:n.

Så var det i alla fall till en början. Men någonstans längs vägen byttes rollerna. När LL Cool J och Beastie Boys äntrade scenen var det rapparna som var superstjärnorna. Visst, de hade Cut Kreator och Hurricane, men det var inte dem folk ville se eller höra. När åttiotal blev nittiotal kom DJ:n mest att vara producent. Så har det varit sedan dess. Och idag är datorer och samplers viktigare än skivspelare.

När DJ-kollektivet X-ecutioners nu släpper sin andra skiva är det faktiskt riktigt kul att se en djupdykning ner i hiphop-DJ:ns guldålder. En titt på omslaget räcker för att se var X-ecutioners har sina rötter. Det är i princip identiskt, ner till typsnittsvalet, med Public Enemys klassiska debut Yo! Bum Rush The Show.

Built From Scratch är på många sätt en kraschkurs i hiphopens historia sedd från bakom skivspelarna. A Journey Into Sound byggs kring en human beatbox och en sampling av Kraftwerks The Robots. Genius of Love 2002 återanvänder återigen Tom Tom Clubs klassiker. Let It Bang är avskalad och hårdslående Run DMC-hiphop med rap av M.O.P. X-ecutioners Scratch (en cover på Marley Marls ”Marley Marl Scratch”) för tankarna till Eric B. Is President med sitt stendhårda beat. It's Goin' Down hade kunnat vara en av låtarna på Judgment Night. DJ-kungen själv är med på Premier's X-ecution.

X-ecutioners tar oss även med till våra dagar med Dramacyde och Play That Beat (cover på Globe & Whiz Kids Play That Beat (Mr. DJ)). Dramacyde påminner mycket om Jay-Zs The Ruler's Back, medan Play That Beat är Timbalands Drop om Sir Mix-a-Lot hade fixat beatet.

Men mest av allt är Built from Scratch full av scratch hugget ur granit med en slägga. Det är faktiskt något som jag tyvärr saknar i hiphopen idag. Scratch används oftast bara som en krydda i produktionen istället för att utgöra grunden i musiken. På Built From Scratch läggs en solid scratch-grund. Klä fasaden med fler tunga gästnamn som Dan the Automator, Pharoahe Monch, Xzibit, Inspectah Deck, Everlast, Biz Markie, Big Pun, Kool G Rap och The Beat Junkies och du har ett riktigt gediget bygge.

Men hur mycket jag ändå gillar musiken på ”Built from Scratch” så blir det till slut lite väl mycket Scratch-VM över skivan. Ungefär som att en massa hiphop-skits lagt på en lång rad. Men om du kallar dig hiphopare är det här en skiva du bör äga. Som en förbannat rolig historielektion om inte annat.

Men världens bästa DJ-låt är fortfarande DJ Premier in Deep Concentration.