Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (extendedmixen) Till den korta recensionen (radiomixen) Den 28 juni förra året nådde Pet Shop Boys Pandemonium-turné Stockholm och Cirkus. Då hade min arbetsgivare bestämt att jag skulle befinna mig i en helt annan del […][...]

2002 gick vännerna Slug från Atmosphere och MURS från Livings Legends ihop för deras gemensamma projekt Felt. En skiva som helt producerades av The Grouch och som mottogs så väl av fansen att de var piskade till att göra en uppföljare. Då första skivan var dedikerad till Christina Ricci valde man att hylla Lisa Bonet […][...]

Så behagligt det är med stadiga röster. Pålitliga röster som inte går av för hackor eller spricker när de rör sig utefter skalan (tänk Amerie, tänk Ashanti). Trygga röster som inte behöver visksjunga blygt eller bäddas in i mängder av stämmor för att duga (tänk skandinaviskt). Sådana som inte är pip-wailande janusansikten (tänk Mariah Carey). […][...]

ptrkhmbrg: Ojojoj. ptrkhmbrg: Rev Run ramlade in på mitt skrivbord. dscola22: Ska bli intressant att höra. Och höra utlåtande om. ptrkhmbrg: Ja. Jag ska bara våga lyssna. dscola22: Jag är ju inställd på att det ska vara skitdåligt. Allt annat är positivt. ptrkhmbrg: Ja det är lite min utgångspunkt också. ptrkhmbrg: Tio låtar ptrkhmbrg: 23 […][...]

1971 Funkadelic. Sen. 1982 Bad Brains. 1988 24-7 Spyz. 2004 Mos Def. Eller. 1984 Run DMC. 2002 The Roots. 2004 Mos Def. Eller både och. Å den tredje sidan är det också en direkt fortsättning på Black Star och ”Black on Both Sides”. För även om The Mighty Mos har spelat in en knippe låtar […][...]

Det är intressant det här med skolor. När jag började lyssna på hiphop i slutet av åttiotalet kallades Native Tongues-kollektivet, med Jungle Brothers, De La Soul och A Tribe Called Quest i spetsen, ”den nya skolan” av många. Men redan dessförinnan hade det funnits en ”ny skola”. En skola som i princip tog sin början […][...]

The Streets of New York var en av de första hiphoplåtar jag verkligen gillade. Det var mörkt och smutsigt, långt ifrån den musik jag lyssnat på tidigare. Men ändå jazzigt melodiöst. Förmodligen var det i Mats Nileskär-programmet Hip House jag första gången hörde Kool Genius of Rap och hans dåvarande kollega DJ Polo. Det var […][...]

Run DMC, Mariah Carey och Britney Spears har redan gjort det. Spelat in en ny Flashdance mycket baserat på deras egna resor mot stjärnstatus och med dem själva i huvudrollen. Nu har turen kommit till rappens vite bad boy, Eminem. För trots att jag inte sett filmen, och trots att Eminem själv sagt att det […][...]

Den mest kända av alla de bedrövliga hiphopfilmer som spelades in i mitten av 80-talet är ”Krush Groove”. Filmens handling är löst baserad på Russell Simmons liv. Men mest av allt var den ett ganska blekt försök att mjölka lite pengar av vad de flesta räknade med skulle vara en passerande fluga. Filmens förtjänst ligger […][...]

”Don’t call it a comeback / I’ve been here for years”, konstaterade LL Cool J i Mama Said Knock You Out. Efter Walking with a Panther bestämde sig hiphopvärlden för att Uncle L gått och blivit en riktig mjukis. Mama Said Knock You Out gav svar på tal och fick de flesta belackarna att smyga […][...]