Jag har satt ihop en liten spellista i Spotify med hiphop och soul jag gillat i år. Någon låt är äldre, men det mesta kan stämplas med 2009. En del ja hade velat få med finns inte representerat eftersom Spotify inte har det. Främst handlar det om låtar jag hittat på mixtapes (yU, Diamond District, […][...]

Det är inte förrän under tredje eller fjärde gången jag lyssnar igenom Loss 4 Wordz som jag kommer ihåg att Scratch gör sina beats med munnen. Stört. Och ett bevis för att det inte låter alls så endimensionellt som man skulle kunna tro. Den forne The Roots-medlemmens andra soloskiva är en fin uppvisning i neosoulsken, […][...]

Har man lust att se De La Soul, Nas, Mos Def, Supernatural och Scratch på scen kan man passa på att raka av alla på en gång den 4 november, när hiphop-konsertpaketet Rock the Bells når Sverige. Platsen för konserten är Annexet i Stockholm och en biljett kostar 470 kr (+ eventuella avgifter). Biljetterna börjar […][...]

Buffalo Gals, recorded with the World’s Famous Supreme Team and Zulu singers, backing them up with the words ‘She’s looking like a hobo’. The performance by the Supreme Team may require some explaning but suffice to say, they are DJ’s from New York City, who have developed a technique using record players like instruments, replacing […][...]

Jag hittade till Christian McBride via projektgruppen The Philadelphia Experiment, en liten supertrio som låstes in i en studio i två dagar och jammade fram en skön liten skiva fylld med funkig jazz. Jag fortsatte med det äldre soloalbumet ”A Family Affair” och missade ”Vertical Vision” när den dök upp 2003. Grymme saxofonisten Ron Blake […][...]

Scratch, eller Kyle Jones som han egentligen heter, har varit en del av The Roots-kollektivet sedan ”Illadelph Halflife”. Han är en av konstellationens två beatboxare och munljudskonstnärer (Rahzel är den andre). När Scratch själv beskriver sin stil blir det som 1/3 beatboxare, 1/3 röst-DJ och 1/3 organisk producent. Till skillnad från Rahzel som med sin […][...]

Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg. Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig […][...]