Text
Way Out West: Håkan Hellström
Foto: Rockfoto.nu/Linnéa PetterssonSå var det dags igen. Återigen tar Håkan Hellström emot publikens jubel på hemmaplan. Man börjar bli van vid honom nu. Denna gång har backdropen en bild på honom i bar överkropp, blickandes i fjärran. Är man på sådant humör kan man säkert tänka att hybris drabbat också den gode Håkan till sist.
Det är en pålitlig låtlista som spelas, liksom ett välrepeterat mellansnack. Tro och tvivel inleder och Det är så jag säger det avslutar. Däremellan blir det både maniskt vrålande i Känn ingen sorg för mig Göteborg och armkroksgungning i Hurricane Gilbert. Håkan verkar, till skillnad från de forna kollegerna i Broder Daniel, vara glad över livet. Easy Street är passé. Han har vuxit upp.
Hurricane gråter och bredvid mig hoppar tvåbarnspapporna unisont med fjortonåriga indiekids. Ett finger framåt i luften för varje markant takt. Folkkär är bara förnamnet, men det verkar vara en ömsesidig kärlek. Det hela utmynnar i konfettiregn.
Håkan Hellström och hans band gör ännu en strålande spelning, men har man sett Håkan förut har man också sett detta. Varje gång kan inte vara den bästa hittills.
Publicerad: 2008-08-12 18:42 / Uppdaterad: 2008-08-12 19:49
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).