Text

Augusti

Etiketter

Tonerna från sommarens sista utomhusfestival har tonat ut, dagarna blir allt hastigare både mörkare och svalare och de första höststormarna lurar precis runt hörnet. All anledning att tänka tillbaka på vad det var som gjorde augusti för oss.

Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans)
Utan att ha full koll på statistiken gissar jag att Lilla huset på prärien inte tillhör de tv-serier som samplats flest gånger i musikvärlden. Brookes Brothers ger oss överklockad, melodiös och stråkdränkt drum’n'bass som bara i sig skulle räcka för att bli en månadens-låt, men det är Pa Ingalls naivt självklara livsfilosofi som gör The Big Blue sådär riktigt sensommarfantastisk: ”that’s what life’s all about: laughing and loving each other”. Det behöver inte vara svårare än så.
(Ola Andersson)

The Weeknd Thursday (album)
En lördagsmorgon twittras det om att The Weeknds andra mixtape har landat i internetsfären, bara fem månader efter debuten House of Balloons. Och mycket riktigt: startsidan på the-weeknd.com pryds av årets snyggaste skivomslag och den nya mixtapen Thursday är precis som föregångaren gratis att ladda ner. Abel Tesfayes mörkt suggestiva r’n'b värmer och framkallar kalla kårar på samma gång. Gå in på hemsidan och du är bara ett klick från fantastiska låtar som Life Of The Party och Heaven Or Las Vegas.
(Anton Wedding)

Spiders Fraction (singel)
Retrorocken fortsätter att skölja in över oss, men Spiders sticker ut. Senaste sjuan Fraction (där även en live-DVD medföljer) skapar ett våldsamt habegär. Ge mig ett album.
(Mats Guldbrand)

Those Dancing Days på Popaganda (spelning)
Beyoncés bulle i all ära, men jag sparar den tills den är färdigbakad. Augustis höjdpunkt var att se mitt nya favoritband vara asbra på en grym festival.
(Karin Lillbroända)

OFF! (live)
Hardcore-puritanerna må vara hur sura de än vill över att OFF! signat ett sponskontrakt med Vans, ett multinationellt företag – till syvende och sist är det ändå musiken som räknas. Bra musik är bra musik är bra musik. Vem bryr sig om vad för slags skor den framförs i? 56-årige Keith Morris och manskap visade att gammal är äldst på Debaser Malmö 10/8 och på Way Out West 13/8. Sistnämnda spelning var, tillsammans med Fucked Ups dito, för övrigt en välbehövlig oas av distortion på en festival som i övrigt mestadels saknade sådant.
(Jonas Appelqvist)

Favorite Flava Waterfall (mp3)
Syntetisk funk direkt från indie-Göteborg. Jag gillar det. Ladda ner nu. Gäller även popsnören.
(Patrik Hamberg)

Punk på vinyl (företeelse)
Det bästa för tillfället, av flera anledningar: formatet, kvalitén på musiken och själva gör-det-själv-attityden, där syfte är att sprida sin musik så mycket det går snarare än att gå runt. Den senaste månaden har jag köpt sjuor med Frantic/The Vectors, Anstalt, Personkrets 3:1, Eskatalogia, Slaktrens samt samlings EP:n Illegal By Choice, en välgörenhetssjua till förmån för Ingen Människa är Illegal-kampanjen med banden Victims, Kvoteringen, Demenzia Kolektiva, Meanwhile, Allert! Alert! och Asta Kask. LP-tillskotten har varit samlingen Dimmorna skingras vol 1 och Slaktrens Strålande tider.
(Tomas Lundström)

Jens Lekman An argument with myself (låt)
Livet började kännas fattigt och att det berodde på Jens Lekman-brist förstod jag inte innan detta spår dök upp i början av månaden. När han kommer tillbaka efter ett alldeles för långt uppehåll gör han det med ett fyrverkeri där Paul Simon, Bhundu Boys och neuroticism bildar ett briljant stycke musik. I Jens huvud, där Jens argumenterar med Jens är ett trevligt ställe att vara.
(Marie Lindström)

Foster the People Helena Beat (låt)
Det här blev till slut min sommarhit, i ett svettigt Madrid proppfyllt av påveanhängare var det bara att återigen kapitulera för det faktum att det enkla ofta är bäst. En formidabel skiva från The Rapture, nytt från Fake Blood och peppen (Audio Video Disco!) inför ett nytt album från Justice hamnar dock inte speciellt långt bakom.
(Martina Nordman)

Paul Simon (artist)
Sedan jag skrev om So Beautiful or So What i somras har jag helt gått ner mig i Paul Simons backkatalog. Det är som droger, jag behöver bara en till fix.
(Kal Ström)

Cicada Hit My Ego (låt)
Struttig discodoppad elektronisk indiepop med sånginsats av Athletes Joel Potts. Behövs det så mycket mer? Skulle inte tro det.
(David Drazdil)

Redaktionen, dagensskiva.com

Publicerad: 2011-08-31 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-03 15:48

Kategori: Månadssammanfattning, Redaktionen, Special

48 timmar

Text

Augusti

Etiketter

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Inloggning

Annonser