2011. I en av dess variationer. 1. The Rapture – In the Grace of Your Love 2. Apparat – The Devil’s Walk 3. The Soft Moon – Total Decay EP 4. Jamie Woon – Mirrorwriting 5. The Horrors – Skying Så röstade jag i redaktionens varv i år. För ovanlighetens skull hade jag snarare än […][...]

Foto: SHEENA LINDBERG Klockan är nu tillbakavriden och vi har får väl anses ha nått den mörka halvan av året. Här är några ljuspunkter från oktober månad för oss i redaktionen. Maskinen Krossa alla fönster (singel) Det bästa med maskinen är att de vänder på allt boastande från ett årtionden av hiphop och gör precis […][...]

Det är knappast någon hemlighet att jag helt gav upp inför Civilization. Mycket berodde det, och beror, på Romain Gavras‘ reklamfilm för Adidas All In-kampanj, där Civilization utgjorde soundtracket. Tyvärr är det nog fortfarande så att jag kan se den för femhundrade gången och få storhetsvansinnesgåshud. Fantastisk kampanj för Adidas, som samtidigt exemplifierar fullständigt Justices […][...]

Det har knappast gått att undvika. Någon gång under helgen började ryktesspridningen om en turné. Men skulle de verkligen? Kunde det vara sant? Brittiska medier gjorde allt för att ta reda på sanningshalten i påståendet. För ett par dagar sedan kom det officiella beskedet att det blir en återföreningsturné och i samma ögonblick fylldes samma […][...]

Tonerna från sommarens sista utomhusfestival har tonat ut, dagarna blir allt hastigare både mörkare och svalare och de första höststormarna lurar precis runt hörnet. All anledning att tänka tillbaka på vad det var som gjorde augusti för oss. Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans) Utan att ha full koll på statistiken gissar jag att […][...]

Omvändelsen till evangeliet, skulle man kanske kunna kalla det. D.A.N.C.E. var ganska rakt av en hög trams, och We Are Your Friends-mixen hann man tröttna på hundra gånger om, och sedan kräkas lite till. Att sedan behöva se Gaspards whiskeyplufsiga mustaschnuna över hela musik- och modepressen var också tillräckligt. Om Justice var något över huvud […][...]

Does It Offend You, Yeah? har ett väldigt enerverande bandnamn. De döper dessutom sina skivor därefter. Deras musik är ett stort mischmasch av det mesta som alla icke brittiska mustaschprydda, tightsprydda neonkids fått allergiska utslag av från den engelska musikscenen under senare år. Klaxons-gröt, Ting Tings-röra, och ett par nypor från utomstående som Battles (även […][...]

Den första känslan som kommer är att det här är bra och första tanken är att det låter franskt, den andra att det låter Phoenix. En snabb koll visar att det är franskt och att det är inspelat i Phoenixs studio. Vidare lyssningar konstaterar att det är bra. Finns det något i den där studion […][...]

Efter ett antal hyllade singelsläpp, ännu fler remixer åt artister som Moby, The Prodigy och KRS-One och mixskivor med deras Fabric Live-bidrag som ett lysande exempel vore det märkligt om inte de tre holländarna i Noisia visste hur man sparkar igång sin första fullängdare. Naturligtvis gör man det genom att blåsa bort allt motstånd direkt […][...]

Trummor & Orgel Visions Cosmos/Bonnier Amigo Avskalat och pampigt på en och samma gång. Angenämt i alla fall. Myspace André Wall Barcelona Diaries Little One Creations/Musikhelp Pop, rock och ett uns av folk. Myspace Alexander Durefelt Hearts on Repair LOMA Recordings Smått dramatisk och (mestaldes) akustisk rock. Myspace J-Son Never Half Stepping Same Blood/Sony Music […][...]