Det som de förlorar i det ansträngda bandnamnet tar de igen i jävlaranamma och dansvänlighet. Fair Ohs är väl bevandrade i att skapa skramliga men luftiga popalster med allsköns influenser. Det låter som om en brittisk svettig källarlokal har korsats med ett orientaliskt instrument lager och där har sedan ljuv musik uppstått. Det andas inspiration […][...]

La da dee. La da da. Det finns de där låtarna som inte bara dansar en sommar utan som sätter tonen för ett decennium. 1991 gick det att älska eller hata Crystal Waters och hennes svajiga sång, men för den som hade något minsta intresse av musik gick det knappt att undgå Gypsy Woman (She’s […][...]

Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Tonerna från sommarens sista utomhusfestival har tonat ut, dagarna blir allt hastigare både mörkare och svalare och de första höststormarna lurar precis runt hörnet. All anledning att tänka tillbaka på vad det var som gjorde augusti för oss. Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans) Utan att ha full koll på statistiken gissar jag att […][...]

Jag lyssnade igenom So Beautiful or So What när den kom ut i april, men den passerade mest förbi. Vem behöver ett nytt album av Paul Simon 2011? Jag tydligen. Det är sommaren tror jag. Sommaren och hoppet om semestern som lockar fram ett behov av enkla melodier och toner. Jag säger enkla, för det […][...]

Cookies ‘n’ Beans Beg, Borrow and Steal Capitol/EMI Melodifestivalcountry producerat av Kristofer Åström. Myspace Laura Marling I Speak Because I Can Virgin/EMI Folkpop och singer/songwriter. Myspace Jesse Malin & the St. Marks Social Love it to Life Side One Dummy/Bonnier Amigo Har ett förflutet i D Generation och The Finger. Myspace Booka Shade More! Get […][...]

Jag förstod aldrig riktigt Vampire Weekend. Det var inte det att de inte var intressanta, för det var de ju. Att korsa pop med afrobeat har varit ett strålande koncept ända sedan Paul Simon hittade på det, och att ett gäng stiliga akademiker uppdaterade det med en barnslig energi en sisådär 20 år senare var […][...]

The Very Best är min definition av obehag. Här har en svensk-fransk (check) producentduo (check) rekryterat en sångare (check) från Malawi (check) och knåpat ihop en dansant (check), sönderhajpad (check) och till råga på allt misstänkt hipp (check) kompott av afrobeat, electro, pop och dub (check, check, check, check). Det är trendängslan, exotiserande och kolonialism […][...]

För ett par veckor sedan spelade Department of Eagles på en tillställning arrangerad för att stödja ett skrivprogram för skolelever. Deltog gjorde även Paul Simon, journalisten Ira Glass och författarna Jonathan Franzen och Dave Eggers. Bara det säger ganska mycket om bandets målgrupp. Hej-jag-är-smart-indieungar i trettioårsåldern. Jag känner mig definitivt inte för fin för det. […][...]

Tills för inte mycket mer än en vecka sedan kategoriserade jag in Vampire Weekend bland det där nya. Det där som man hört så mycket om, men därför blivit mer avskräckt än något annat. Relativt ointresserad lyckades jag undvika Vampire Weekend, och var på god väg att låta det passera. Men så satt jag där, […][...]