Tonerna från sommarens sista utomhusfestival har tonat ut, dagarna blir allt hastigare både mörkare och svalare och de första höststormarna lurar precis runt hörnet. All anledning att tänka tillbaka på vad det var som gjorde augusti för oss. Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans) Utan att ha full koll på statistiken gissar jag att […][...]

Popagandas sista akt börjar med ett utdraget och spänningshöjande intro. Lampor blinkar, trummor och bas smyger sig fram och till slut sveper Lykke Li upp på scenen i en svart böljande klädsel. Det börjar bra och extas nås kort in i konserten när hon river av Sadness Is A Blessing och direkt därefter I Follow […][...]

Det är med ganska höga förväntningar som jag sätter mig på stentrappan framför lilla scenen just innan jj ska börja spela. Det jag visste om den svenska duon var att de med experimentella influenser från hela musikkartan skulle kunna bjuda på en häftig show. Äntligen har mörkret fallit över staden också. De börjar med Still, […][...]

Jenny Wilson har en spellista med så bra och hittiga låtar att även den oinsatte lyssnaren direkt dras med. Till det finns Wilsons klara röst och ett grymt band. Hon sjunger hur bra som helst, och det lyfter riktigt högt när Tensta Gospel Choir tar i och fyller i ljudbilden ända ut till kanterna. Wilson […][...]

Kvart över två på lördagen är festivalområdet sömnigt och tomt på folk, men ganska många hinner ändå dit för att spana på Urban Cone som spelar från 14.30 och halvtimmen framåt. Själv är jag inte så intresserad av indierock med gnällröst, jag och en handfull andra besökare tittar istället på Those Dancing Days soundcheck. Att […][...]

En minut efter att Saint Etienne hade levererat den sista electrodroppen klev Cults ut på den lite mindre scenen. Popagandas schema tycks strikt och obrytbart. New York-bandet höll publiken rejält tajt över hela plastmattan som är utlagd framför scenen. Jag softade lite längre bak och njöt än en gång av perfekt ljudsättning. Cults spelar en […][...]

Poolerna på Eriksdalsbadet var retsamt frestande när solen hänsynslöst stekte varje millimeter den kom åt under fredagseftermiddagen. Jag äntrade festivalområdet och tog mig en överblick över det hela samtidigt som svenska Samling var mitt i sitt gig på den lilla scenen som är ganska stor. Bandets lugna hippiemusik är trevligast när den är som tjockast, […][...]