Recension
- Survival Strategies in a Modern World (album, cd) Liechtenstein
- 2009
- Fraction/Border
All that ever mattered
Lyssna
Etiketter
Undermåliga band som inte ens är nyskapande undermåliga utan till råga på allt rippar ett redan etablerat koncept, oftast The Smiths, är en särdeles ohygglig del av popmusiken. Som bekant tycker man markant sämre om exempelvis The Sounds än om Basshunter, eftersom man i det första fallet faktiskt är god vän med våldtäktsoffret.
Liechtenstein, som med kirurgisk precision har karbonkopierat precis allt från tidiga (och fantastiska) brittiska indiepopband som Dolly Mixture, Shop Assistants och The Slits, hade förmodligen kunnat trilla ner i samma dike. Survival Strategies in a Modern World är så gott som kliniskt befriad från det minsta spår av originalitet. Man skulle kunna säga att det hade varit dåligt om det inte hade varit bra.
Liechtenstein har nämligen begåvats med låtskrivartalanger långt utöver det vanliga för band som följer den här sortens mall. Som få andra nutida fränder får de sina förtjusande väna Shangri-Las-melodier att harmonisera fullkomligt perfekt med de skräniga gitarrer och drivande pukkomp som utgör den musikaliska stommen. De krystade anakronismerna som vanligtvis infinner sig i liknande sammanhang lyser tacksamt med sin frånvaro, och kuriosavärdet är om möjligt ännu längre bort.
Tack Gud och Stephen Pastel för det. Och tack, Liechtenstein, för att ni förvaltar arvet från några av världens bästa popband utan att ängsligt blicka tillbaka på andra olyckliga kärlekar än era egna. Ni gör det alldeles exemplariskt.
Publicerad: 2009-06-02 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-17 01:00
16 kommentarer
Tack för väldigt välskrivna recensioner.
”Som bekant tycker man markant sämre om exempelvis The Sounds än om Basshunter, eftersom man i det första fallet faktiskt är god vän med våldtäktsoffret.” Exakt.
#
Vilken recension! Strålande, rakt igenom!
Håller även med om The Sounds. Maken till skräp får man leta efter.
#
Gött. Välförtjänt! Och nya fina akter till Way Out West!
#
Bra text men musiken är formodligen bara skit. Gött att se dock att det rejäla The Sounds hatet fortfarande finns där ute och frodas. Varför hatar man inte Melody Club med samma intensitet?
#
Icke-entusiasmerande var detta. Och så uppmuntrande typiskt før recensenter samt tyckare att hacka på kommersiella men ændå utmærkta och hårt jobbande The Sounds. ”Tony the beat” och elektriska ”night after night”-versionen ær två exempel på utmærkt låtsnickeri. Før ni ær sjælva så jævla kreativa och nyskapande.
*Say it in slugs
#
Rippar man ett undermåligt band som The Smiths så får man ju räkna med att det blir undermåligt.
#
…att kalla The Smiths för ett undermåligt band, är ett fånigt sätt att försöka provocera.
Undermåliga band spelar förr eller senare på Sweden rock.
#
När spelar The Smiths då?
#
Morriisseeeyyy (blev det rätt?!) skall bara låta håret växa och köpa en locktång och ett ton hårspray!
#
Om frågan var ställd till mig Tomas, så menar jag att Smiths inte är ett undermåligt band.
Exempel på undermåliga band: Mötley crüe, Hardcore superstar, E-type osv..
Dock är man inte nödvändigtvis ett undermåligt band för att man spelar på Sweden rock.
#
…bara ett udda inslag.
#
Du är för snäll ALder?? Nämn ett enda bra band som spelat i Karlshamns camping??!??
#
Men är de som besöker sweden rock dåliga människor? Jag lutar åt att de nog är det.
#
Oreggade Primmelito är roligare än Reggade Primme?
#
Absolut, och mindre trångsynt.. =)
#
Jag minns deras förskräckliga cover på Joy Divisions She’s Lost Control. Maken till gravplunderi får man leta länge och väl efter.
#
Kommentera eller pinga (trackback).