Jag har aldrig suttit uppe en klar vinternatt med Robert Smiths röst som enda sällskap. Aldrig känt att han och hans band varit de allra viktigaste. De riktigt djupa dalarna har andra band tagit hand om. Tungsinnes-Cure kändes alltid lite för självömkande, lite för teoretiserade. Jag föredrog alltid att tala om Smith som Fat Bob. [...]

Bruksmusik. Föga intressant. Eller hur? Musik som inte suggererar så mycket intellektuellt, utan som fokuserar på det fysiska. Istället för att fungera som ett incitament för sinnet går den direkt på kroppen (här skulle de flesta rockskribenter förmodligen välja att snacka om skrevet), utan att nödvändigtvis ge upphov till några himlastormande extaser. Kunde det låta [...]

I’m from Barcelona Who Killed Harry Houdini Dolores Recordings/EMI Inte bara indiepop med hej och hå rakt igenom, men något åt det hållet. Officiell sajt Irya’s Playground Irya’s Playground Byker Wall/Universal Irya Gmeyner från Urga. Tämligen avskalad pop. Myspace Die! Die! Die! Promises Promises S.a.f. Records/Sound Pollution “Oemotståndligt hård dans-post-punk.” Jag håller kanske med och gillar det. Myspace Lekverk 21 st Century Jump Parallell Snurrig och [...]

De bästa skivorna är de svåraste att skriva om utan att ta till plattityder. De har kommit för nära för att det ska vara enkelt och/eller försvarbart att rada upp intryck. Ville jag skriva dagbok skulle jag börja blogga igen. Men samtidigt är det omöjligt att inte ta vatten ur egen brunn. Rent statiskt; de [...]

12 juli 1979, Comiskey Park-arenan i Chicago. Inför mer än 50 000 åskådare kliver Steve Dahl, en rockradio-DJ som fick kicken från sin tidigare station när den bestämde sig för att “go all disco”, in mitt på arenan i halvtid och spränger en låda fylld av insamlade discoskivor. Ett stort hål i gräsmattan och allmänna kravaller [...]

Det är visst ingen hemlighet att Holiday Fun Club gillar Suicide och Joy Division. Lyssnar du på bandets debut är det definitvt ingen hemlighet. Det är inte utan att man undrar hur gärna de själva skulle vara just Suicide eller Joy Division. Och när de repetitivt skanderar ”we are modern, we are modern”, så undrar man [...]

Stonecake Always In My Mind Acoustic Toilet Tuesday Afternoon-bandet. Jag tror det låter ungefär likadant. Officiell sajt Royal Downfall These Means Have No End Luftslott Indierock och postpunk från Umeå. Officiell sajt, Myspace Mudvayne By The People, For The People Epic/Sony BMG Metal eller nu-metal snarare. En blandning av livespår och gamla demos. Officiell sajt Wu-Tang Clan The Heart Gently Weeps P.O.P.E./Playground Ny singel. Wu-Tang Clan [...]

Som artist behöver Siouxsie Sioux egentligen knappast någon närmare presentation. Som frontfigur för Siouxsie and the Banshees marscherade hon i framkanten för punkens vidareutveckling till postdito, och ses av många som en ikon för den då nyfödda gothrörelsen. En ikon som aldrig nedlåtit sig till att enbart leva på gamla bedrifter eller att delta i [...]

När The Je Ne Sais Quoi ger oss sitt andra album låter det både bekant och helt annorlunda. Det tog ett par lyssningar innan jag vande mig. Det ska jag erkänna. Grunden ligger fortfarande i skev punkfunk som den lät under 80-talet och betydligt mer så än många av de samtida brittiska orkestrar som brukar [...]

Diablo Swing Orchestra The Butchers Ballroom Candlelight Records/Sound Pollution Metalsångerska à la Finland, mexikanskt stomp och ett jazzigt blås. Det blir lite… udda och framför allt för mycket för att uttrycka det milt. The Scaramangas Don’t Follow The Weak Nick Nack Records/Edel Pink Floyd anno 2007? Officiell sajt, Myspace Niklas Sivelöv Improvisational One Caprice Records/CDA En ny skivserie som går ut på [...]