dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Chris Brann: Deep Fall
Deep Fall (album, cd) Chris Brann
1997
Peacefrog Records
8/10

It’s all about the music

Musiklyssnadets vägar äro outgrundliga. Så är det bara.

Innan nittotalet hunnit bli tvåtusental var Chris Brann egentligen bara Wamdue Project för mig. Ja, eller egentligen ännu snävare: Wamdue Projects brakhit King of My Castle.

Några år senare klev så Ananda Project in i min värld och blev Chris Branns tvåtusentalsansikte. Både i rollen som artist och remixare. Däremot föresvävade mig aldrig tanken att det fanns något som bara var Chris Brann. Utan alter egon eller inhyrda musikvideoansikten.

I början av 2009 hade jag en period när jag av någon anledning hade mycket dansmusik från mitten av nittiotalet i mina spellistor. Någonstans här – lite utanför tidsramen – halkade just King of My Castle in. Det, i kombination med att Brann var med och producerade på ett av 2008 års bästa album – Chieko Kinbaras Velvet Night | Pray for Strings, fick mig att till sist göra slag i saken att faktiskt börja gräva lite bakåt. Jobba ikapp på Ananda Project-fronten, men framförallt att gräva mer i Chris Branns nittiotal.

Där väntade Deep Fall på mig. Och förvånade mig.

Även om jag vet att det finns ett hopp mellan King of My Castle och Ananda Project trodde jag att Deep Fall skulle ligga betydligt närmare den förstnämnda. Helt enkelt eftersom Deep Fall och King of My Castle låg närmare varandra i tiden.

Få saker kunde vara mer fel än det. Istället borde jag låtit mina första spontana tankar kring omslaget leda vägen: något mittemellan skivbolaget Soma technokartritande och Larry Heards sökande nittiotal. Släng in den blandning av trance och Ibiza-stränder som var vanligt just i mitten av årtiondet och vi hamnar ganska nära målet.

I spannet mellan hi-hatdriven deep house, solnedgångsguppande slöfox och dansgolvsmarscherande upptempohistorier bläddrar Chris Brann fram sin egenhändigt ihopknåpade resebroschyr. Ibland blir formen jazzlösare i kanterna, som i duetten mellan en drömsk flöjt och svävande stråkar i Journey to the Centre, ibland skrivs året 1989, som i All About the Music och ibland, som i titelspåret, väntar technon bara runt hörnet.

En tidsresa väl värd att snubbla in på.

Ola Andersson

Publicerad: 2009-02-02 00:00 / Uppdaterad: 2009-02-02 19:09

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4936

7 kommentarer

Det låter mycket spännande detta! Jag hade helt missat vad denne Chris gjorde efter Wamdue Project. Jag älskade King of my Castle när det begav sig.

Robert Oregistrerad 2009-02-02 01:54
 

Ananda, Anananda eller Ananada?

Fascinerande med tre olika stavningar i en och samma text.

Men skivan är säkert bra. :-)

Hunden Leif Oregistrerad 2009-02-02 18:39
 

Ola Andersson:
Har du hört Mr. Whites senaste, Larry Heard-producerade, tolva? Ev. åsikter?

Medlem 2009-02-02 19:00
 

På tal om Larry Heard alltså.

Medlem 2009-02-02 19:01
 

Hunden Leif: Jävla skit. Samma sak varje gång jag ska skriva Ananda Project. Huvudet vet vad namnet är, men fingrarna är av helt annan åsikt. Det ska alltid stoppas in extrabokstäver. Funderar på att kontakta Brann och be honom ändra till någon av de alternativa stavningar jag lyckas få till när fingrarna får hålla taktpinnen. Chansen att jag får rätt kommer då öka mångfalt. (Tack för påpekandet – stavningen korrigerad nu)

Gästen: Nix, hade inte ens uppmärksammat att den kommit. Tack för tipset! Återkommer med tyckande längre fram.

Ola Andersson Redaktionen 2009-02-02 19:14
 

Ingen Chris Brann på Spotify ):, inte bra.

Men å2:a sidan:
En sökning på Pavement ger inte en enda träff på dagens skiva!
Inte bra.

Mr L Oregistrerad 2009-02-02 20:59
 

Gillade ”Run it” och den där ”Rihanna duetten”!! Men detta verkar vara ett steg i fel riktning!!

Peterok Oregistrerad 2009-02-02 21:09
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig