För några veckor sedan klantade sig undertecknad och valde Andrew Birds EP Soldier on till en av de bästa plattorna utgivna under 2008. Fel av mig då den släpptes 2007, upptäckte jag strax efteråt, och rättade mig när jag skrev en recension på den. Hur som, nu ska det inte bli fel. Noble Beast, Birds åttonde studioalbum, kommer ut nu på onsdag.

Herr Fågel intresserar och fascinerar mig, med sitt sätt att skrida över albumgränserna med sina låtar och titlar. I Fitz and the Dizzy Spells, det visselstarka tredje spåret på den här skivan, upprepas orden Soldier on. Förra släppet, alltså. I allmänhet leker Bird gärna med orden, vilket är ett av hans charmigaste drag.

Hans skivbolag har tydligen förhoppningar om att det här ska bli hans stora genombrott. Kanske, även om jag anser att den här inte är riktigt lika publikvänlig som till exempel The Mysterious Production of Eggs. Den här är lite lugnare, lite långsammare. I det stora hela. Det finns kraftansträngningar och energi även om den inte alltid syns till en början. Jag vet inte när jag gillar honom som bäst – när han är mysfarbror nummer 1 eller när han leker med konstiga ljud. Här finns både och, det förstnämnda, stillsamma, mjuka och mysiga i låtar som Effigy och Natural Disaster, det senare, vildare och lekfullare, i till exempel breakup-låten Not a Robot, but a Ghost. De självklara spåren som ger skivan dess mesta tyngd, är underbara fingervrickande Anonimal, lugna Nomendclature och redan nämnda Natural Disaster.

Nu i vår kommer Andrew Bird också ge sig ut på en turné som når Stockholm i början av maj. Man kan ju undra om Andreas Werliin från Wildbirds & Peacedrums och Emil ”Loney, Dear” Svanängen kommer stå med på scen under The Privateers, då de är med på den. Loney, Dear agerar för övrigt förband åt herr Fågel på den nuvarande USA-turnén.

Noble Beast är ett stabilt album som inte gör den Andrew Bird-frälste särdeles besviken, även om jag tycker att det där lilla extra som man kan dö för saknas. Här finns ingen lika självklar låt som Plasticities från 2007 års Armchair Apochrypha, inget som fastnar lika starkt. Men det äkta från herr Fågel finns här, det spretigt roliga, den täta ljudväggen, de mjuka fiolerna och inte att förglömma, visslandet. Mycket charmigt, så säg.