2009! Ett helt underbart musikår framför oss, eller? Det visar sig. En månad har gått och dagensskiva.com har blivit fler på redaktionen. Här är de nyas, och de gamlas, val för det bästa i januari.

Foto: Hilda Carlsson

Jonathan Johansson
Efter att ha matat singlarna En Hand I Himlen och Innan Vi Faller under två månaders tid kommer äntligen albumet. Snart åtminstone. Jag har tjuvlyssnat och singlarna håller verkligen sina löften inför albumreleasen. Hade dessutom den stora äran att se Jonathan med band på klubb Popidyll i Kalmar förra helgen. Det fina och nästan sjukliga i kråksången är att det maffiga arrangemanget spelades helt live utan något slags bakgrundsspår. Det var en underbar afton. Nu har Jonathan visat vägen. Hoppas andra ”elektroniska” popband följer efter år 2009.
(Martin Sjölander)

Pet Shop Boys
Inte samma nervöst förväntansfulla nålsittarkänsla som en gång i tiden, men en nyhet om att tidernas bästa popband ska släppa nytt album är ju trots allt en nyhet om att tidernas bästa popband ska släppa nytt album. Januari har därför gått i Pet Shop Boys-tecken. Grävande både rakt och snett bakåt. Liza Minnellis Pet Shop Boys-album var förstås ett av stoppen på resan.
(Ola Andersson)

Glasvegas Fuck You, It’s Over (låt)
Jag vet, det är old news. Julen är förbi för längesen och de upphaussade skottarna har svalnat något. Ändå är det en låt från Glasvegas jul-ep som mer än något annat fått inleda det nya året. Maria tyckte att den förmedlade precis det hon inte gillade på det självbetitlade albumet. Jag tycker den förmedlar bitterljuv energi. Därför har den också en given plats på Spotify-listan ”Pepp för helvete”.
(Agnes Arpi)

Den kommande musikvåren
Det känns mer och mer som albumformatet är dött, i vilket fall på hiphopfronten. Januari innehåller mängder av singlar samt massa mixtapes och videor, men inga genomarbetade album. Fast det är mängder av album som ligger och bubblar för att släppas i takt med att det går mot vår. Så trots en lite trög start på året (som vanligt) så är jag lika förväntansfull som vanligt på musikvåren.

Tills albumen börjar pumpas ut blickar jag fram emot Check the Rhyme den 11/2 i Göteborg där Tha Liks, Jeru the Damaja, Beatnuts, Paris och Lords of the Underground uppträder.
(Pontus Gustavsson)

M. Ward Never Had Anybody Like You (låt)
Det börjar sippra och läcka från kommande albumet Hold Time både här och var och inför släppet den 17:e februari känns det som vanligt ganska tryggt. Never Had Anybody Like You är en naturlig fortsättning på She & Him med Zooey Deschanel som gäst. Februari tillhör ohotat M. Ward.
(Maria Gustafsson)

M. Ward To Save Me (låt)
Den produktive skäggpopparen Matt Ward släpper sitt sjunde soloalbum, Hold Time, i mitten av februari. Således finns det tillgängligt på internet sedan någon vecka tillbaka. På To Save Me har han engagerat forne Grandaddy-sångaren Jason Lytle, och logiskt nog har det resulterat i en klockren, fuzzig poplåt med lika delar trallande och reverb. Som om Yo La Tengo skulle göra en (till) Daniel Johnston-cover.
(Rebecka Ahlberg)

Jason Lytle Birds Encouraged Him (låt)
Den 19 maj släpps årets viktigaste album, Yours Truly, The Commuter. Åtminstone i min bok. Grandaddys frontfigur har, efter bandets snöpliga uppbrott, jobbat länge på första soloskivan, en skiva som skulle kommit under 2008 men som blivit framflyttad p.g.a. diverse sidoprojekt, bl.a. en medverkan på M. Wards kommande Hold Time. Första smakprovet är en liveupptagning från italienska radioprogrammet Maps. Så. Jävla. Bra.
(Jonas Appelvist)

Eminem, 50 Cent, Dr. Dre
Förutom det överväldigande spektaklet runt USA:s fantastiska nya president och att jag började skriva för dagensskiva.com så är återkomsten av Eminem det som har dominerat januari. Nya låten, som är riktigt vass och svängig, Crack A Bottle, är producerad av Dr. Dre och han lägger själv även en ordentlig vers på den. 50 Cent får också rappa på låten, och han går in so smoooth. Underbart. Icke att förglömma är ju att 50 själv också har släppt en ny singel denna månad. I Get It In (producerad av doktorn såklart) är vassare än första singeln Get Up, som också var ruggig. Tanken på nya album från alla tre av dessa herrar i år sätter mig helt ur spel. Year of the Aftermath…
(Karin Lillbroända)

Dio Tijdmachine (låt)
Hiphop på holländska. Exotiskt.
(Pelle Sten)

P-funk (genre)
Ibland måste man återvända till rötterna. Januari har varit en lång resa i p-funkens tecken. Från utbrytare som Mutiny och Quazar till kärntrupperna i Funkadelic, Parliament och Bootsy’s Rubber Band via sido- och soloprojekt. Under en ofta grå och blaskig månad var den färgglada och spralliga p-funken medicinen mot
mörkret. Världens bästa musik (igen).
(Patrik Hamberg)

The Leisure Society The Last of the Melting Snow (låt)
Som tigerbalsam på en öm muskel, som en semla och en kopp te efter en kall promenad, som en oväntad check på ett tomt konto osv osv. Väldigt vackert och skitbra.
(Marie Lindström)

Dundertåget Ifrån mej själv (låt)
Tomas tyckte att låten var ”fantastiskt bra”, jag instämmer till fullo i hyllningskören och längtar tills den 18 februari då albumet släpps.
(Mats Guldbrand)