Jag gillar singeln Persian Punk. Där fyller Tiny Boys upp åtminstone en del av vad deras pressrelease utlovar – skevt och personligt. Tyvärr är större delen av det resterande albumet inte lika roligt. Lika bra att få det sagt på en gång. Trots att skivan börjar lovande, med ovan nämnda Persian Punk och Battlefields så […][...]

Första gången jag stötte på Emma Nyhlén 2002 hade hon redan hunnit med att släppa två Greatest Hits-samlingar med sitt Paris. Inte illa för ett band som då inte ens hunnit med att släppa ett album. Paris var en på många sätt frisk fläkt när de kom. Emma och de andra tre gjorde charmigt glad […][...]

2009! Ett helt underbart musikår framför oss, eller? Det visar sig. En månad har gått och dagensskiva.com har blivit fler på redaktionen. Här är de nyas, och de gamlas, val för det bästa i januari. Foto: Hilda Carlsson Jonathan Johansson Efter att ha matat singlarna En Hand I Himlen och Innan Vi Faller under två […][...]

Då var det dags för årets franska duohype att presentera sig. Förra året var det som bekant Justice som med Trikoloren i topp, briljanta Cross och oemotståndliga singlar som D.A.N.C.E. sällade sig till namn som Air och Daft Punk som representanter i den nu så smått traditionella franska paradgrenen framgångsrika musikduor. Nu är inte Nôze […][...]

Leslie Feist vill inte kallas chanteuse. Ordet är svårt att undvika. Hon har sumpat trikåerna hon sportade som Peaches sidekick Bitch Lap-Lap, den småtråkiga rocken i By Divine Right, hon har sumpat de distade gitarrerna som skickades med från Broken Social Scene. Hon har skalat av, flyttat till Paris och gör album där fokuset ligger […][...]

”Laugh Now, Cry Later”. Ice Cubes senaste album, det sjunde i ordningen, sammanfattas smärtsamt väl av titeln. Det som de första genomlyssningarna nästan är en känsla av att det här nog inte är på riktigt, att Ice Cube bara skojar lite med oss, förvandlas efter ett tag till ett sorgsamt konstaterande att den forne NWA-medlemmen […][...]

Nästa singel ut från The Knifes andra album blev alltså ”You Take My Breath Away”. I mina öron förmodligen skivans bästa låt. Karin Dreijer tillsammans med Jenny Wilson från First Floor Power i fyra och en halv minuters systerskap. Kanske har du redan ”Deep Cuts” och tycker det verkar helt meningslöst att också köpa singeln […][...]

Syntpop som timewarpats direkt från 1982 är det bästa som finns just nu. I alla fall om man är svenskt skivbolag, verkar det som. Titta bara på såväl Melody Club och The Embassy. Alla verkar jaga gitarrpop med analoga plastsyntar. När demobandet Paris så till sist fick sitt skivkontrakt och nu släpper sin första ”riktiga” […][...]

Paris var ett av de band jag såg fram emot att se under Arvikafestivalen. Det jag hade hört innan gjorde mig nyfiken. Det var inte så lite vibbar av det tidiga syntåttiotalet. Intrycket Paris ger på scen känns också som att de kan sitt åttiotal. Spretluggar och synthandskar. Men också en härlig ”gör det själv”-känsla […][...]