Det går tretton indierockband på dussinet från Brooklyn och agnarna är lätta att sålla från vetet. Obits tillhör gräddan av scenen av flera anledningar. Dels; den ack så ängsliga approachen som präglar samtida band i genren är som bortblåst. Och rutinen. Rutin som är obetalbar. Bland annat sångaren/gitarristen Rick Froberg har ett förflutet i, konstpaus, […][...]

Ett nytt år. Folk bryter sina nyårslöften. Folk tjuväter semlor. Folk lyssnar på musik. Det här har vi gillat i januari: Fela!, musikal livesänd från London (musikal) Åka till Karlskoga för att se en musikal som spelas live i London. En märklig upplevelse, men också ganska fantastisk. (Kal Ström) +1 (Patrik Hamberg) Albin Gromer Här […][...]

Konsertvåren 2011 börjar bra i Göteborg. Häromdagen blev det klart att Jason Lytle gör en solospelning på Pusterviksbaren nästa söndag, när han ändå är här och jobbar med vännerna i Division of Laura Lee. Klart sedan lite längre är att Jonny, som det har pratats så länge om, äntligen visar att de finns på riktigt. […][...]

Det är i det närmaste omöjligt att inte dra paralleller till Grandaddy när I Heart California ligger på skivtallriken. Och inte är det så konstigt heller – med två medlemmar ur sagda band, Jason Lytle och Aaron Burtch, som tongivande hörnstenar i färska Admiral Radley, de andra, Ariana Murray och Aaron Espinoza, härstammar från Earlimart. […][...]

Det är en match made in heaven. När Jason Lytle precis skulle börja spela in uppföljaren till Yours Truly, the Commuter började han och sin forne Grandaddy-trummis Aaron Burtch spela så smått med medlemmar ur Earlimart. Vad som bara skulle bli ett par jamsessioner visade sig bli material till ett helt album. Och det är […][...]

Det känns knasigt att få Dark Night of the Soul i sin hand och börja lyssna på den över ett år efter att albumet låg klart och distribuerades på ett lite annorlunda sätt. När Dark Night of the Soul stoppades av EMI på grund av krockande avtal släppte Danger Mouse enbart boken, en limiterad utgåva […][...]

Ju mer jag grävde i skivhögar, backar och hårddiskar gjorde sig musikminnena påminda. Musikhändelser som sammanfattar mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Där låg I Am Trying to Break Your Heart-dokumentären och surade i ett hörn. Minnet av att gå hem från jobbet dagen då Elliott Smith dog dök upp och tvingades bort. Gången […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Maj bjöd på 10-årsdag och påföljande kalas för dagensskiva.com. De av redaktionen som inte redan bor i Skåne tog sig ner till Debaser Malmö för att fira spektaklet med sura men goda drinkar, diskjockning och grymma band. Tack alla som var där och firade oss! Ciara Fantasy Ride (album) Släpptes sjätte maj. Ett himla bra […][...]

I may be limping, but I’m coming home. Nu är han hemma. I rätt miljö. Med värdighet. När det 2006 utannonserades att Grandaddy kommit till ända togs beskedet emot dels med stor sorg, dels lättnad. För det var rätt beslut, det som togs. Utrot på det som kom att bli sista albumet, Just Like the […][...]