Recension
- Of All The Things (album, mp3) Jazzanova
- 2008
- Verve/Universal
Sehr soulisch
Lyssna
Etiketter
Nytända stjärnorna Duffy, Little Jackie och Veronica Maggio, undergroundfavoriterna Jamie Lidell och The Bamboos och åldermän som Al Green och till och med den geriatriska tjuren Tom Jones, vars 24 Hours måste vara det vettigaste han åstadkommit på vad som känns som decennier, har under året på väldigt goda grunder aspirerat på retrosoul-tronen. Men så i årets elfte timme blir de alla istället förbisprungna, från lite oväntat håll, av sex herrar från det inte direkt klassiska soulfästet Tyskland.
För även om DJ-kollektivet Jazzanova är så långt ifrån nykomlingar man kan komma har deras egna mestadels strålande släpp och otaliga remixer och det som de gett ut på bolaget Sonar Kollektiv rört sig i mer elektroniska dansanta världar med brutna beats och nu-jazz som några kännetecken. Så visst är Of All The Things en överraskning.
Men vilken överraskning sedan.
Tillsammans med en veritabel vem-är-vem av nya spännande namn från soul-, hiphop- och jazzscenerna spetsat med legendarer som Motownveteranen Leon Ware har de bjudit in sångare som alla tillåts lägga till sin högst personlig touch vilket bidrar till att Of All The Things känns så mycket mer varierad än det snygga men slätstrukna samlingsalbum det kunde ha blivit.
Även om de alla förtjänar en eloge finns det några som lyser lite extra starkt. I inledande Look What You’re Doin’ To Me sjunger Phonte från Little Brother så att det fladdrar i polisongerna på mer etablerade soulsångare. Mer av den varan tack, Phonte. Förankrad i 70-talets Quiet Storm ser Let Me Show Ya med drillande gitarrer och stråkar och blås som uträttar underverk Paul Randolphs stjärna tändas på allvar i ett spår som inte Marvin hade behövt skämmas för. Ett spår som Jazzanova senare smått genialt samplar i So Far From Home.
Stötiga northern soul-hiten I Can See levereras givetvis av brittiske Ben Westbeech, Bembe Segue väser i Morning Scapes fram en böljande nedtonad jazzvals och återigen tillsammans med Paul Randolph lyckas Jazzanova häpnadsväckande nog polera upp Morrisseys Dial a Cliché till en bortglömd souljuvel. Mitt i allt detta lyfter så Jose James fantastiska Little Bird. En djupt midnattsblå jazzballad som när trummorna väl briserar och stråkarna börjar storgråta glider över i grandios Tindersticks-patenterad melankoli.
Of All The Things är en enda lång hyllning till -60, -70 och -80-talets finaste soul som samtidigt knyter ihop dåtid och framtid på det mest självklara och eleganta sätt. För vid sidan av den starkaste samling låtar de hittills fått ihop finns i allt från arrangemang och dansrytmik till den följsamma produktionen det omisskännliga och hypermoderna Jazzanova-draget. Snyggt, melodiöst, ytterst välavvägt och 2008-års snyggaste uppdatering av â€klassisk†soul.
Publicerad: 2008-12-25 00:00 / Uppdaterad: 2008-12-25 12:24
5 kommentarer
Bra Drazdil!! Du är den bästa av bra resensenter här!
#
2009 års första revival: 1991. Det här är 100% acid jazz; James Taylor, Omar, Brand New Heavies osv. Rappen i So Far From Home sänder en obehaglig Jazzmatazz-rysning längs ryggraden. Jag är sjukt kluven kring detta. Singeln är grym, särskilt då Holy Ghost!-remixen, men resten… Jag vet inte.
#
2009 års första revival: 1991. Det här är 100% acid jazz; James Taylor, Omar, Brand New Heavies osv. Rappen i So Far From Home sänder en obehaglig Jazzmatazz-rysning längs ryggraden. Jag är sjukt kluven kring detta. Singeln är grym, särskilt då Holy Ghost!-remixen, men resten… Jag vet faktiskt inte.
#
Jazzanova känns aktuella igen =) Kul med gäster som ben westbeech oc jose james som för övrigt släppt två grymma plattor i år på Brownswood.
Måste inhandlas!
#
Jag fick nog lite Jamiroquai-utslag av den under min snabba, flyktiga, genomlyssning. Jag vet inte om jag var redo för det… Kanske får den en andra chans ändå.
#
Kommentera eller pinga (trackback).