I min periferi, eller till och med utanför densamma, släppte polska giganterna Behemoth i från sig en liveplatta i höstas. Lyckligtvis snubblade jag över den när jag botaniserade årets skivskörd lite mer noggrant. För det här är riktigt bra grejer.

Liveskivor har alltid legat mig varmt om hjärtat. Tittar jag tillbaka på mitt skivlyssnarliv har till exempel Kiss Alive II, Iron Maiden Live After Death samt AC/DC Live varit ständigt återkommande, även på senare tid.

Ändå var det med viss skepsis jag satte mig ner med At the Arena ov Aion – Live Apostasy. För när det kommer till death metal, och då särskilt av det komplexa slag som polackerna hänger sig åt, krävs det en hel del för att göra sig själv rättvisa på scen såväl som inspelade konserter.

Det är heller inte bara dugligheten på att traktera instrumenten som ställs i fokus, även mer okontrollerbara saker som kvalitén på ljudet ställs på sin spets. Death metal och annan extrem musik kräver hyfsad koll på ljudet för att det ska låta bra, eftersom det är så många element hela tiden.

Lyckligtvis besannas inte mina farhågor varken när det kommer till förmågan att bränna av det intensiva låtmaterialet eller när det kommer till ljudkvalitén. Att Behemoth vet hur man för sig på scen har jag visserligen bevittnat ett knippe gånger vid det här laget, men ljudmässigt brukar det finnas lite att önska. Så är inte fallet på At the Arena ov Aion – Live Apostasy.

Lägger man till ett synnerligen tilltalande låtmaterial till ovanstående ingredienser, då blir resultatet riktigt bra. Jag kan sakna en eller annan låt, men på det stora hela täcker de upp det mesta, från senaste given The Apostasy till tidiga blackdängan From the Pagan Vastlands.

Avslutningen är sedan minst sagt mäktig med Christgrinding Avenue, Christians to the Lions, Sculpting the Throne ov Seth, Decade of Therion och den majestätiska Chant for Ezkaton 2000.

Det är bara att hoppas att ni hittar den här skivan i ett paket i dag.