Månaden oktober är till ända och det bjöds på en hel del. Världens finansmarknader barkade kollektivt åt skogen, sommartiden blev vintertid och på det småländska höglandet föll den första snön. Bland annat. Musikaliskt hände det också en hel del och nedan listar vi godbitarna.

• Beyoncé Single Ladies (Put A Ring On It) (låt)
  18 november kommer Beyoncés tredje, en dubbelskiva säger ryktet. En av två släppta singlar är Single Ladies (Put A Ring On It), som med robotljud, Get Me Bodied-vibbar och independent women-tema får mig att hoppas på ytterligare stordåd från Beyoncé, även om jag fasar inför faktumet att det får plats många alltför smäktande ballader på två skivor. Hon sägs också ha skaffat sig alter egot Sasha Fierce, vilket orsakat visst rabalder och vilda diskussioner. Det blir intressant att se vad hon ska med det till. 18 november som sagt. (Agnes Arpi)
• Spotify (tjänst)
  Nej, det är fortfarande väldigt långt från att vara heltäckande, ljudet är väl i ärlighetens namn knappast det mest dynamiska som hörts och det finns fler invändningar om man vill vara ogin. Men samtidigt är det fortfarande bara en betaversion, det finns redan mycket att gräva ner sig i och i takt med att biblioteket fortsätter fyllas på och tjänsten utvecklas har jag svårt att inte jubla åt idéen och, kanske lite blåögt, börja drömma den framtida potentialen. (David Drazdil)
• Tiger Lou A Partial Print (album)
  Oktober innehöll en hel mängd bra skivsläpp. Mogwai, The Change, Glasvegas, David Sandström Overdrive, Frida Hyvönen, Deerhunter och Robert Svensson släppte alla bra skivor, men den jag såg fram emot mest var Rasmus Kellermans. Tredje fullängdaren är en introvert, mörk och suggestiv sådan och inte alls lika hittig som tidigare skivor. Inte mig emot. Vad som på Until I’m There från The Loyal påbörjades har här förfinats och utvecklats till indierock av finaste sort. (Jonas Appelqvist)
• Torture Division (band)
  En av sommarens bästa spelningar var Torture Division på Metaltown i Göteborg. Sedan dess har jag velat höra mer av den minst sagt rutinerade trion och därför är det mycket glädjande att konstatera att de har vikt oktober månad åt att spela in sin tredje demo. Vi väntar med spänning på resultatet. (Mats Guldbrand)
• Frida Hyvönen Silence Is Wild (album)
  Calexico (konsert, Vega)
  Merz Moi et Mon Camion (album)
  Nej, jag kan inte välja. Oktober har varit för bra. Jag har dansat gatorna fram till Hyvönens London!, hört ett av årets hittills bästa album live i Köpenhamn och äntligen tagit mig tid att lyssna på Merz fantastiska Moi et Mon Camion som släpptes i våras men som jag köpte i somras och sen inte haft tid för. Hade jag fått gå loss helt hade Jolie Hollands The Living and the Dead varit med bland oktobers bästa också. Men så roligt ska vi inte ha det. (Maria Gustafsson)
• Astrid Swan Spartan Picnic (skiva)
  Som ett finskt skogsrå dök hon upp och ställde till det i min hjärna. I oktober var hon definitivt bäst, och antagligen mycket längre än så. Hennes blandning av städade musikallåtar och mycket mycket mörka underströmmar är ljuvlig. (Marie Lindström)
• Menahan Street Band Make the Road By Walking (album)
  Nu när de allra dammigaste resterna av 60- och 70-talet för länge sedan borstats av är det tur för världens alla samplingsmästare att någon levererar nytt sväng att stöpa om. Att det svänger lika hårt i ursprungligt skick vet ni redan. Instrumental soul när den är som allra mest gatunära, på New York-vis. (Patrik Hamberg)
• Skivtorkan är över! (händelse)
  Efter en helt sjukt sömnig sommar och prehöst har det börjat tagit fart ordentligt. Det släpps för tillfället så mycket skivor att man omöjligt kan hinna med. Men det är inte bara kvantiteten man är glad över utan dessutom kvaliteten på de skivor som släpps. Noah 23, K-the-I???, Statik Selektah, Termanology och Dr Dooom är alla exempel på att albumformatet inte på något sätt är uträknat. Nu är det bara att ladda om datorn, skivspelaren och iPoden för vintern bjuder bland annat på nya skivor från Common, Q-Tip och Jay-Z. Då ser det ut som om man överlever den här vintern också. (Pontus Gustavsson)
• Empire of the Sun Walking on a Dream (Sam La More 12″ mix) (låt)
  Och till sist dök Sleepy Jackson-Luke Steele upp igen. Nu i en något mindre storhetsvansinnig elektronisk popduo. MGMT, eat my shorts. (Martina Nordman)
• Sonic Negroes (konsert)
  The Hellacopters finfina avskedsspelning i Huskvarna till trots, så var oktobers bästa upplevelse Sonic Negroes spelning veckan före. Smått paradoxalt kan tyckas, när båda banden rör sig i samma genre i stort sett, men det handlar mer om sammanhang. The Hellacopters är ett av mina absoluta favoritband, medan Sonic Negroes är tämligen obekanta, bortsett från Hambergs recensioner av deras sjutummare. När Honky Bastard Blues damp ner avfärdade jag den med en axelryckning och med de förväntningarna var det så befriande att få se en så helgjuten, adrenalinstinn skrevrocksspelning på en liten mc-klubb mitt i mörka Småland. (Tomas Lundström)
• Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio Ere sant, ere så? (låt)
  Björk och Thom Yorke Náttúra (låt)
  Jag vill ju egentligen välja Nina Ramsby och Ludvig Berghe Trio för tredje gången i år till en månadssammanfattning. Och jag kan inte riktigt låta bli, för när jag gick till jobbet härom dagen slogs jag brutalt av hur bra vissa av låtarna skivan är. Hennes röst är ett instrument och trion möter upp. Fantastiskt bra. Men när min favoritartist släpper en singel kan jag ju inte bortse från den heller. Björk försöker räddar världen, men låter mer desperat än hoppfull. (Kal Ström)

Podcast: Play in new window | Download