Trots att de fyra soloalbumen som föregick Dynasty inte var några märkvärdiga framgångar rent kommersiellt var Kiss större än någonsin 1979. För första gången sedan starten började de fundera över att svara på smakvindarna, efter att sedan starten ha gått sin egen väg.

Jag är förmodligen inte det enda Kiss-fan som hoppat över Dynasty. Skivan kröns och inleds trots allt av det stora sveket, discojönseriet, I Was Made for Loving You (förövrigt bandets andra guldsäljande singel i USA och en massiv hit i större delen av världen). För mig dröjde det faktiskt till härom året innan jag brydde mig om att låna det här albumet ett öra.

Allt började med en fyllediskussion där någon försökte övertyga mig om att Dynasty var Kiss mästerverk. När jag försökte med Hotter Than Hell fnystes det om jävla Hellacopters-Kiss. När jag någon vecka senare hittade en vinylutgåva i en Pripps-back på en marknad, slog jag till och förbannade snart mina år av ignorans. Det här är bakom discotramset riktigt fin hårdrock.

Visst, det här är den verkliga början på slutet. Det går inte att komma ifrån. Peter Criss spelar trummor på en enda av låtarna (Anton Fig som spelade på Frehleys soloalbum tar hand om resten). Gene Simmons spelar bas på fyra. Criss fullt upptagen av knarket, Simmons av kvinnorna (Cher just då om jag minns Kiss and Make Up rätt).

Ace Frehley sjunger för första gången på lika många låtar som Paul Stanley och på fler än Simmons. Medan Frehley stannar på hårdrocksspåret från soloalbumet flörtar Stanley mer eller mindre öppet med discon. Det ger ett splittrat, men charmigt album.

Dynasty innehåller en av de få covers bandet spelat in. Frehleys mer eller mindre egenhändiga version av Rolling Stones 2,000 Man (Ace sjunger, spelar sologitarr och bas). ”Bandets” överlägset starkaste tolkning (om vi inte räknar New York Groove från Frehleys soloalbum).

Bästa låten?

Simmons Charisma, Stanleys Sure Know Something, Criss Dirty Livin’ eller Frehleys tolkning av 2,000 Man. Även om inget platsar på min personliga topp tio över Kiss allra bästa.

I Was Made for Loving You då?

Den kommer jag aldrig att förstå. Den ligger i samma bank av Absolute Folkets Park-hits som Sunday Bloody Sunday, Just Can’t Get Enough, Don’t You (Forget About Me), allt Boney M spelat in och Beds Are Burning. Alla låtar jag vill radera ur mitt minne. Irriterande skit.

Tur att den ligger först och att Dynasty innehåller åtta låtar jag gärna lyssnar på.

Sure Know Something