Man kan väl inte säga att Kiss formkurva pekade uppåt när 80-talet närmade sig sitt slut. Visst kan jag känna nostalgisk värme inför album som Asylum och Crazy Nights, kanske till och med förstå att någon håller dem kär. Men Hot in the Shade får nog ändå ses som den slutgiltiga spiken i glamkistan och […][...]

Efter utsvävningarna med Music from The Elder ville Kiss börja spela hårdrock igen. Resultatet blev Creatures of the Night, tillsammans med Revenge den tyngsta skivan i Kiss katalog. Perioden i början av 1980-talet var en tämligen förvirrad tid i Kiss historia. Den sminkade eran var på väg mot sitt slut och att Ace Frehley hade […][...]

Det var ett par år sen jag slutade köpa cd-skivor med någon större regelbundenhet. För ett par år sedan la jag dessutom ett outtalat nyårslöfte att helt sluta köpa nyproducerade skivor. Det höll i minst 18 månader den gången. Men jag måste kanske erkänna, öppet och för mig själv, att jag faktiskt gillar att musik […][...]

Originalgitarristen från Kiss, aktuell med nya soloalbumet Anomaly, har utannonserat ett par spelningar i Skandinavien i vinter. 29 november – Drammen, Norge 30 november – Stockholm, Sverige – Debaser Medis 2 december – Helsingfors, Finland – Nosturi 4 december – Malmö, Sverige – KB 6 december – Göteborg, Sverige – Trädgårn Jag gissar att herrarna […][...]

Trots att de fyra soloalbumen som föregick Dynasty inte var några märkvärdiga framgångar rent kommersiellt var Kiss större än någonsin 1979. För första gången sedan starten började de fundera över att svara på smakvindarna, efter att sedan starten ha gått sin egen väg. Jag är förmodligen inte det enda Kiss-fan som hoppat över Dynasty. Skivan […][...]

Vad ska man egentligen säga om ett album som kom ut för drygt trettio år sedan? En skiva som är en klassiker bland klassiker och borde finnas i varje rockälskares skivsamling? En skiva som format såväl mitt eget musikintresse som rockhistorien i stort? En skiva som slagit an tonen för bandets egna karriär, en karriär […][...]

På en presskonferens i förra veckan svarade Kiss, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att det inte är aktuellt med något nytt album. Fansen är inte intresserade av ny musik från bandet. Det ligger så klart en del i det och pekar ändå på någon sorts självinsikt i att deras turnépaket handlar om […][...]

När det var dags för Kiss att spela in album nummer tre fick de med sig skivbolagsbossen Neil Bogart till studion. Han satte sig i producentstolen och arbetet gick i ett rasande tempo. Materialet som inte skrevs i studion var till stor del rester från inspelningen av Hotter Than Hell eller till och med från […][...]

Från det grymma öppningsriffet i I Stole Your Love till den avslutande oväntade covern av Phil Spector-kompositionen Then He Kissed me (som så klart blev Then She Kissed Me i Kiss version) är Love Gun den sista verkligt klassiska Kiss-skivan ett mästerverk. Jag skriver deen sista klassiska eftersom det här var sista gången alla de […][...]

Även om det så klart finns de som har avvikande åsikter vågar jag hävda att det råder någon sorts konsensus bland Kiss-konnässörer att Ace Frehleys soloalbum är det bästa. Ace album är också det som sålde bäst och det enda som hade en låt som nådde utanför de redan frälsta leden med superklassikern New York […][...]