dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Plantlife: Time Traveller
Time Traveller (album, aac) Plantlife
2008
Decon/Playground Music
8/10

Snärtig referensfunk

Lyssna

Sök efter skivan

Tonen sätts redan i första spåret där Jack Splash efter att ha dragit i sig ett par ballonger sprängfyllda med helium skriver om hiphop- och funkhistorien med sig själv som centralfigur. Det här kommer att handla om sprallig påläst referensfunk. Jag biter mig hårt i tungan för att inte börja peka ut influenserna, då riskerar jag att bli onödigt långrandig. Vi tar det över en flaska snustorrt bubbel istället.

Hörde du debuten The Return of Jack Splash kommer inte Time Traveller att vara någon överraskning. Den fortsätter den nedcabbade soulskensresan i den amerikanska musikhistorien, med utgångspunkt i hiphopen och funken. Möjligen handlar det lite mer om disco, rullskridskor och snärtiga basgångar än sist.

Visst finns de självklara referenserna till 80-talets Minneapolis alla tjutande synthar där. I mina öron låter Plantlife trots allt mest som Los Angeles stekheta smältdegel än något annat. Det här handlar om ett solbadande Hollywood, en vit nercabbad low rider med rejält blänkande navkapslar, dygnet runt-öppna strippklubbar och palmer mot en klarblå himmel. Starka färger, lyx och överflöd. Och så en gnutta politik i kanten, med rekordrisiga raderna ”We don’t need no terminator / Push Bush / We need love / Not Bush” i Tear the House Down som tydligaste exemplet. Sen skriver jag gärna under på att det vora fint att ersätta George Bush med George Clinton och Bootsy Collins.

Det tar ett par lyssningar att få grepp om Time Traveller. Det är ett 19 låtar långt album som tänjer på gränserna för vad som får plats på en cd (för det är uppenbart det döende cd-formatet som sätter gränsen). Det är mastigt, men för den som orkar ge det ett par chanser väntar belöningen runt hörnet. Särskilt den andra halvan där Jack Splash tar ut svängarna ordentligt är alldeles strålande (vi bjuds bland annat på ett par oväntat stökiga psychedelic soul-gitarrer i Love Toy).

Min första reaktion var att Time Traveller var för mycket. Att Jack Splash var för mycket. Efter några lyssningtar mindes jag att det är precis det jag gillar med Plantlife. Det är är allt på en gång och vägrar att ta skit för det. Det är amerikanskt överdrivet, en excess i extra allt. Hur skulle jag inte kunna gilla det?

Patrik Hamberg

Publicerad: 2008-04-26 00:00 / Uppdaterad: 2008-04-25 20:34

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4569

8 kommentarer

tjoho, ska.. nej! Måste köpa!

phewe Oregistrerad 2008-04-26 00:33
 

funksommar!

Medlem 2008-04-26 00:57
 

Funkydelicious! Ptrk fx!

Fifi Nylander Redaktionen 2008-04-26 01:34
 

Men vad tycker Ola?

Fredrik Strage Oregistrerad 2008-04-26 01:58
 

Man vet att man är en gammal hora när öppningslåtens upprapning av viktiga svarta musikögonblick, som en negroid variant av LCD Soundsystem, är det man minns bäst.

Men den här nya Princehyllningen är bra den också. Inte lika bra som den förra men åtminstone i bollparken. ”Take it off” är visserligen för mycket Prince för att det ska kännas okej men ”Be beautiful” är å andra sidan mer uppdaterat extraknark.

Jag tycker det är lite lustigt att Plantlife driver på utvecklingen av den här nya genre som egentligen enbart består av att försöka låta som Prince på den tiden han var edgy, men jag klagar inte.

Jag vill se dem på scen igen, eftersom just den här typen av musik till skillnad från nästan alla andra genrer faktiskt gör sig väldigt bra live. Helst inte en gång till på Roskilde, dock.

Medlem 2008-04-26 03:21
 

Det roligaste med Jacks heliumvariant av ”Losing my edge” är hur han turboväxlar mellan gammalt historiskt groll och nya grejer.

Lite Motown och Berry Gordy/Marvin, och sen helt plötsligt ”I told Jive they should free The Clipse, I told Puff Daddy he should give The LOX the chips”, och sen tillbaka till Sylvia Robinson och Sugarhill Records.

Det är fan en ”låt” värdig en essä. Eller så är det låten i sig som utgör essän, och vi andra kan skita i det, så är det nog.

Medlem 2008-04-26 03:39
 

Det här var en fin nyhet. lyssnar redan in mig på plattan. Låter lovande om än inte i samma klass som förra vilket i och för sig är ett av de bästa albumen jag vet ever.

Medlem 2008-04-26 14:08
 

Fool for u är helt fantastisk. så fin.

Medlem 2008-04-26 14:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig