Så här i karriärens, åtminstone sett till skivsläppstempo, mest intensiva period är det dags för Bruce Springsteens fjärde på lika många år. Produktiv har han alltid varit men där han tidigare stenhårt gallrade fram de låtar som till slut hamnade på skiva har han på senare år helt ändrat inställning och med Springsteenska mått formligen […][...]

Tonen sätts redan i första spåret där Jack Splash efter att ha dragit i sig ett par ballonger sprängfyllda med helium skriver om hiphop- och funkhistorien med sig själv som centralfigur. Det här kommer att handla om sprallig påläst referensfunk. Jag biter mig hårt i tungan för att inte börja peka ut influenserna, då riskerar […][...]

När Busdriver rappar spottar han ur sig rimmen i ett tempo som snarare påminner om brittiska grimetungor än amerikanska hiphopare. Lika ofta ramlar han över i sång och då tänker jag mer på ett TV on the Radio på beats än hiphop (lyssna på ”Sun Shower” till exempel). Att han plockats upp av Anti efter […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]

Råa beat och detonationer ligger tjockt över ljudlandskapet på Estelles skiva. Hennes inlånade lila hårprydnad, hennes massiva örhängen och hela den rasslande smyckeutstyrseln betonar egentligen: ”Här har ni en bitch som inte tar skit från nån!”. Kvinnor offras världen över – det är inmonterat i vårt kulturarv – när Stravinsky började skissa på sitt ”Våroffer”, […][...]

När Nicholas Ringskog Ferrada-Noli för ett par veckor sen frågade sig varför rappare inte får vara klyftiga satt jag som vanligt där som ett levande frågetecken och undrade vilka de här kvinnoförnedrande snubbarna som majorbolagen signar på löpande band, som säljer miljonupplagor och spelas på MTV och ZTV dagarna i ända, är. Jag lyssnar trots […][...]

Public Enemy går in på sitt femtonde år. En anledning så god som någon att släppa en skiva. Eller första delen i en trilogi. ”Revolverlution” – historiens första interaktiva skiva säger PE och det kan nog stämma. Det här är interaktivt på ett helt annat sätt än tidigare försök i den genren. Här handlar det […][...]