Låtlistan ser ut som den brukar göra på en typisk Snoop Dogg-skiva. Både till dess längd (jättelång), till låttitlarna och till antalet gäster. Föregående släpp, Malice N Wonderland, kändes ovanlig med bara 14 spår, men det var det som räddade den till ett godkänt betyg. Hade Doggumentary kapats till hälften hade det varit en mycket […][...]

Det var en juli som präglades av händelserna i Norge och Amy Winehouse bortgång. Men det var också en juli där Hultsfredsfestivalen kom tillbaka och ställde till med fest för stora delar av redaktionen. Hultsfredsfestivalen Vilken återkomst! Skit samma att det inte var packat framför scenerna de första två dagarna. Det fina med Hultsfredsfestivalen var […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Bootsy Collins kommer till Sverige för att spela sitt eget material. Det hör inte till vanligheterna. Till skillnad från nestorn George Clinton och hans p-funkcirkus har Bootsy turnérat sparsamt de senaste 15 åren. Och när han var här senast var det för att hylla James Brown. Jag är obeskrivligt peppad. För er som inte riktigt […][...]

Jag ställer inga krav på att Bootsy Collins år 2011 ska leverera ett album som skakar om mig på riktigt. Det räcker gott och väl att han släpper något som inte får mig att plocka fram den största fluffiga skämskudden. Det allra viktigaste med ett nytt släpp från funkhistoriens viktigaste basist är att det öppnar […][...]

Live i Houston 1978. Now can I get an encore?[...]

Det har inte hunnit gå mycket mer än två veckor sedan en av funkhistoriens viktigaste rytmmästare gick bort i sviterna av cancer. Phelps ”Catfish” Collins är för de flesta mest känd som Bootsys brorsa. Vore det inte för att Bootsy är en av funkens starkast lysande stjärnor hade kanske Catfish fått mer uppmärksamhet. Hans stadiga […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

När Shafiq Husayn från Sa-Ra Creative Partners släpper sin solodebut är min förväntnigar uppskruvade till max. Skivorna med trion Sa-Ra och den tunga insatsen i arbetet med Erykah Badu:s New Amerykah-svit förpliktigar. På Shafiq En A-Free-Ka (en ordlek med Shaft in Africa som utgångspunkt syftande vidare mot den fria inställningen till musiken) gräver han sig […][...]

”This isn’t funky enough, Fred.” Gissa hur många gånger Larry Cohen, producenten och regissören bakom filmen Hell Up in Harlem, ångrat orden han sa till Fred Wesley 1973. Att säga att tiden gett Cohen fel är ingen överdrift. Vem minns filmen eller soundtracket idag? The Payback brukar ofta lyftas fram som Browns starkaste studioalbum (en […][...]