dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Michael Franti & Spearhead: Yell Fire
Yell Fire (CD) Michael Franti & Spearhead
2006
Anti/Bonnier Amigo
2/10

En långsamt döende eld

Lyssna

Sök efter skivan

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare.

Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det känns på något vis naturligt att han nu landat på vänsterlutande gubb-etiketten Anti.

På ”Yell Fire” blandar han lägereldsreggae à la Wyclef Jean, mesig bluesfunk i värsta Everlast-anda, Jack Johnson-singasonga och radiorock som skulle kunna få Bono och U2 att att framstå som Mike Patton. Det blir ett märkligt mish-mash som får mina öron att blöda av obehag.

Det är knappast någon överraskning att Franti är arg på George Bush eller att han sjunger om feta bankmän och storkapitalets lögner. Det hör liksom till. Och det kan han väl få göra för all del. Men måste han göra det på en matta av muzak som ger alla världsmusikhatare vatten på sin kvarn?

Det finns tillfällen då jag önskar att jag inte brydde mig om vad artister jag en gång gillat håller på med idag. Det här är ett sådant.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2006-08-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-16 10:14

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3806

5 kommentarer

Bra recension.

Medlem 2006-08-16 00:46
 

Ahaha! "Bono att framstå som Mike Patton" var dagens metafor. Eller analogi. Eller… äh. Kul var det i alla fall.

Medlem 2006-08-16 01:49
 

Jomenvisst.

"all sparks will turn out… in the end"

Medlem 2006-08-16 02:56
 

Sommaren är slut. Dags att byta soundtrack. Bort med reggae och in med…The Secret Machines kanske?!?

Medlem 2006-08-16 08:22
 

”Det finns tillfällen då jag önskar att jag inte brydde mig om vad artister jag en gång gillat håller på med idag. Det här är ett sådant.”

Extrem Deja Vu-känsla; jag sitter och lyssnar på Silverchairs nya, och helt värdelösa, platta och tänkte precis samma sak.

Jim Profit Oregistrerad 2007-07-26 10:13
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig