Lyssna på de ringande gitarrerna i Harborview Hospital. Det är som om Bono skulle kunna kliva in på arenan precis när som helst, rycka mikrofonen från Mark Lanegan och fortsätta som inget hänt. Jag kan inte minnas att jag har hört Mark Lanegan göra sådana här låtar tidigare. Men sen inser jag hur jag har […][...]

Leila K. är tillbaka. Det har förstås gått de flesta förbi. Efter att varit den första svenska dansmusikvågens kaxigaste och mest självklara frontfigur har en av Sveriges mesta rock’n’roll-stjärnor levt ett rock’n’roll-liv. På ett riktigt tragiskt sätt, med missbruk och fängelsevistelse i meritförteckningen. Och nu är hon tillbaka. Som rösten i skribenten och klubbfixaren Petter […][...]

Det har tagit tid att börja tycka om The National. Stolpiga, stela, allvarliga The National. Sönderkramade av kritiker, publik och presidenter. Numera är det nästan för enkelt. Stadiga, melodiösa, allvarliga The National. High Violet är så självklar är det nästan är löjligt. Den som ska se The National i sommar kommer träffas av en hitkavalkad […][...]

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. När Colin Meloy, kreativ motor bakom The Decemberists och poplyrikens egen Percy Bysshe Shelley, hittade folksångerskan Anne Briggs EP The Hazards of Love bestämde han sig till exempel för att skriva en låt med samma titel. Det blev ingen låt. Det blev en rockopera. I […][...]

När man är förvirrad av konflikterade känslor är det hjälpsamt att dela in saker i bra och inte bra. Eller bra eller anus som energiskt skojfriska programledare skulle säga. Döende barn – inte bra. Hjälpa döende barn – bra. Artisters giriga behov av goodwill och publicitet – inte bra. Välgörenhet – bra. Tanken gör mig […][...]

Det är klart att jag kan förstå varför den här skivan hamnade hos mig. Det finns någon sorts logik i det efter min för försiktiga hyllning av The Charlatans senaste och min rättvisa skepsis till Primal Screams vackra framtid. Den gemensamma nämnaren är britter som var med redan förr. 70-talistgubb. Men The Verve? Min relation […][...]

Coldplay har lagt ut den här låten för gratis nedladdning på sin hemsida. Säkert som en del av en raffinerad marknadsstrategi som rimmar ihop med bandets rättviseimage. Eller något annat. Bra, tycker jag. Lägg ut hela albumet så och föregå med gott exempel. Jag är en av dem som gillar Coldplay. Har gjort det sedan […][...]

För mig innebär ett möte med de båda danska banden Saybia och Mew, en gång två trevliga festivalöverraskningar i form av mesig respektive drömsk pop, idag en återträff för the class of ’01. Särskilt blir ett möte med Saybia något av en återträff, då jag inte har hållit mig uppdaterad om vad de har haft […][...]

När Kylie Minogue annonserade att hon skulle fortsätta sin Greatest Hits-turné efter cancerbehandlingsavbrottet sålde biljetterna till de två första Wembley-spelningarna i början av januari 2007 slut på sex minuter. Det ledde till att två London-spelningar till stoppades in. Sedan ytterligare två. Det blev ett tjugotal konserter till i Storbritannien. Alla slutsålda. Det räcker egentligen så. […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]