När pressreleasen trillade in i e-postlådan hoppades jag verkligen att det handlade om ett prematurt första april-skämt. Men nej då. Det visar sig att Di Leva menar allvar när han väljer att tolka ett dussin av 80-talets allra största hits så som han tror att de skulle låta om de släpptes idag. Något som i […][...]

Ta två engelsmän med gedigen DJ- och producent-bakgrund, en gemensam kärlek för filmmusik med exotiska stämningar och ett näst intill maniskt behov att gräva sig genom de dammigaste av skivbackar för att hitta mer eller mindre obskyra, samplingsvänliga vinyler. Låt dem stänga in sig i en studio med en smärre container av ovan nämnda vinyler […][...]

Jag brukar bli smått orolig när ordet ”fuzzigt” används i musikbeskrivningar. Ofta kan det nämligen innebära knarkiga, sjösjukt psykedeliska irrfärder i gitarrpåminnande ljudlandskap, sällan med urskiljbara refränger. Så är dock inte fallet med Örebros stonersöner Truckfighters, som än en gång levererar en mäktig komposition av groovigt betongtungt jammande och medryckande taktarter. Befarade plagieringar från närbesläktade […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]

Man kan ha många åsikter om San Franciscoduon Matmos, Drew Daniel och Martin.C. Schmidt, men en sak alla kan enas om är att de alltid är ytterst konsekventa i sitt skapande. Oavsett vad varje skiva eller projekt, ett begrepp som i Matmos fall känns mer relevant, avhandlat har de alltid tagit sina musikaliska idéer så […][...]

Jag vet inte varför jag envisas med att låna Fun Lovin' Criminals värdefull tid i mina öron. Kanske för att jag en gång var hårt nere med det amerikanska white boy-svänget. Korsningen mellan funk, rock, hiphop och kanske lite dubreggae (tänk FLC, Cake, Sublime, 311, Beck och så vidare). Kanske för att ”Mimosa” faktiskt var […][...]