Recension
- Frances The Mute The Mars Volta
- 2005
- Universal
Knasbra!
Lyssna
Externa länkar
- The Mars Volta
- Bandets webb innehåller smakprover.
- Taken By Storm
- Titta på fler av Storm Thorgersons verk.
- Storm Thorgerson
- Titta in på Storms webbplats.
Etiketter
Sjuttiosex minuter. Fem låtar, indelade i olika kapitel. På konvolutet möter två bilister varandra. De har röda tygpåsar över huvudet och kör femtiotalsbilar. Några sidor in i häftet sitter de bredvid varandra i baksätet. Fortfarande i påsarna. På mittuppslaget speglar sig en docka utan armar och ben och ser någon annan i spegeln.
Du kanske förstår.
The Mars Volta är ute på irrfärder, fortfarande. De gör musik som ingen annan. Slingrar sig när någon försöker stämpla dem. Låter påfrestande, tålamodsprövande och alldeles fantastiskt bra. Galet friska, skyhögt nyktra spottar de fram toner och ord. Takter byts och blir allt mer omöjliga. Ibland sjungs det på engelska, ibland på spanska. Ofta låter de instrumenten tala för sig själva.
Jag har svårt att beskriva The Mars Volta. Många kommer aldrig förstå deras musikaliska språk utan att känna sig frustrerade. Det är lätt att förstå. Men för mig blir aldrig deras låtar musik för musiker, gjord för att imponera med teknisk spelskicklighet. Jag hör en vägg av känslor som sträcker sig från golv till tak, från svartaste sorg till euforisk lycka.
Visst är det svårt. Ibland slits mina trumhinnor på ett sätt som stör mig. Men jag kan inte låta bli att fångas av det bandet gör. Låten ”The Widow” kanske är så tillrättalagd som något det här bandet kan göra. Resten är komplicerat på samma sätt som Zappa. Gällt som Rush. Formgivet som Pink Floyd. Men The Mars Volta är ändå helt egna. Omar A Rodriguez-Lopez, Cedric Bixler Zavala, Jon Theodore, Juan Alderte De La Peña, Isaiah Ikey Owens och Marcel Rodriguez-Lopez spränger musikaliska gränser.
Ett stort lyckligt leende letar sig in i mitt ansikte varje gång jag lyssnar på ”L'Via L'Viaquez”. Den sparkas igång av ett kort gitarrsolo signerat världens bästa John Frusciante. Orden sjungs på spanska. Sen på engelska. Sen på spanska. Och engelska igen. Efter två och en halv minut byts det hetsiga riffandet mot tillbakalutad bossa/salsa i stil med Buena Vista Social Club som efter en stund sparkas i gubbröven av dissonanta gitarrtoner. Men de latinska rytmerna tar över igen och de sista minuterna av låten är melodierna som möts närmast magiska.
The Mars Volta har gjort en skiva till som i ordets absolut rätta bemärkelse är knasbra!
Publicerad: 2005-03-06 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-07 14:38
36 kommentarer
Bra recension. Ska kollas upp
#
2:a, nice!
#
Jag tror att John Frusciantes medverkan på skivan gjorde att Welander drog upp betyget minst ett snäpp :p
#
ÄNTLIGEN!
Så fantastikt underbar skiva, Tycker faktiskt mer om denna än deloused!
#
Har icke fått denna av cdon än. Älskar fortfarande de-loused. Är lite rädd för att den här inte ska leva upp till vad jag vill höra. Elelr fan, vet int hur jag ska beskriva rädslan. Usch.
#
Vad gör ni?
#
från himlen sänd. ett epos utan motstycke. så olik De-Loused men ändå så bedövande bra. årets skiva – på riktigt.
> doh: konstigt. jag beställde därifrån och fick den samma dag den släpptes, dvs förra måndagen.
#
"Många kommer aldrig att förstå"? Tjena. Så komplicerat är det faktiskt inte att syna en bluffhand. Särskilt inte när korten ligger på bordet.
Men visst, om man bygger sin identitet på att "förstå" Frusciante är detta säkert mumma. Skit, i en nyligen creddig dosa.
#
Underbar skiva.
#
Haha, varför är Frusciante så provocerande för vissa?
#
cerpin taxt: ok. kommer inte ihåg när den släpptes. men beställde den först förra fredagen.
alla sju skivorna i beställningen blev försenade. tjena…
#
hoppsan du sa visst att den släpptes förra måndagen…
#
Hallå, varför har kejsaren inga kläder på sig för?? Är det ingen annan än jag som ser det? Att kejsaren är naken? Va? Hallååå?
#
fet.
#
varför har jag inte hört ett ord om att skivan släppts? bra recension dock. men bandreferenserna? pink floyd? rush?
#
nä, inte på långa vägar lika bra som förra. O ge fan i att jämföra med pink floyd. o varför denna kärlek till sönderknarkade,
överskattade och kassa john? o en sak till, varför tror du att du förstår denna musik bättre än någon annan? äsch, skitsamma, det är en helt ok platta ändå.
#
Bäst hittills!
#
camel:pink floyd är de väldigt influerade av,när jag började lyssna på mars volta märkte jag direkt vissa likheter med pink floyds tidiga album,ta bara A piper at the gates of dawn,jävligt mycket som är taget därifrån på voltas första skiva i alla fall!
#
bra recension, skitbra skiva.
tycker bara det är jobbigt att skivan är uppdelad i olika kapitel.
#
ja, detta lär ju kollas upp men jag saknar At the drive-in nåt alldeles förbaskat :(
#
Grymt bra skiva men jag tycker fortfarande att förra skivan är bättre.. Det kan ju dock ändras efter några lyssningar, så brukar det vara med The Mars Volta!
#
Äntligen! 2005's bästa skiva. Inget snack om saken!
#
funky: jag är stort floyd-fan själv och jag ser inte många likheter med piper. möjligen lite i liveshowerna när de jamar iväg men annars är volta mycket mer explosiva
#
Helt otroligt bra ju, era galningar. Ingenting såhär bra har släppts på flera år!
#
camel:ja,det stämmer nog att de är mer explosiva .. men ändå det här konceptet med långa låtar,experementala ljud,takt byten och galna gitarr solon får mig att tänka på pink floyd.
jag säger inte att de låter lika,men ändå känns influenserna väldigt tydliga.
#
http://www.pitchforkmedia.com/record-reviews/m/mars-volta/frances-the-mute.shtml
#
varför bli så glad att se en recension om man redan innan tyckte skivan var Bra? förstår inte
#
Fantastico!! Jag svävar fortfarande på moln efter spelningen på Berns förra veckan… Magnifico!
#
TC> varför inte? det är väl nån slags positiv reaktion på samtycket mellan läsaren och recensenten.
eller nåt.
#
Undrar hur jag kunde missa att den här skivan recenserats här?? Kalasbra skiva. Tycker den är väldigt mycket bättre än Deloused. Kapitel 5 är ju ett jävla orgasmparti på 30 minuter. Men men men, At The Drive-In slår de aldrig.
#
sjukt, sjukt bra skiva. men som vissa redan påpekat -ju mer jag hör mars volta, desto mer saknar jag at the drive-in.
#
Visst saknar man ATD-I, men vart skulle de gå? Hell Paso var skitbra och RoC lyckades ju bli epitomet för en postpunkskiva. Men vart skulle man ta vägen om man skulle spela samma musik? Sparta?
#
Så här skulle ni aldrig våga skriva.
http://www.cokemachineglow.com/reviews/marsvolta_frances2005.html
Häng på hypen bara och tyck att detta är jättebraoch nästaninteallssvårt. Köpte skivan och insåg att jag köpt en singel med 2 låtar varav den ena måste spolas fram till.
âr det så att ni i stort sett bara receserar egna favoriter eftersom allt får så högt betyg??
Har som daglig morgonrutin att kolla in sidan och hittills har jag fått flera nya favoriter och en massa bra inspiration, men ibland kan ni verka lite köpta…
#
gatan: Eftersom vi gör det här på vår fritid tycker vi det, för det mesta, är roligare att lägga skrivtiden på att skriva om, och lyfta fram, bra skivor framför dåliga. Vårt snitt ligger någonstans på 6 i betyg, sist jag kollade.
#
fyfan, den är så satans bra. var lite tveksam i början men inser nu att det behövdes lyssnas mer. lätt redan topp 3 i år.
#
gatan: Klart de vågar skriva så, om de nu tycker så. Faktiskt trodde jag det var mer hippt att avsky Mars Volta än motsatsen, så för mig framstår din teori svårbegriplig.
Skivan är bra, t.o.m. jättebra, men den lider av att det är för många passager med "fantastiska ljud" som bara är irriterande för oss som bara gillar gott sväng och faktiskt skiter i vad allt egentligen handlar om.
#
Kommentera eller pinga (trackback).