Jag borde egentligen gå ner i spagat av lycka över Arch Enemy. Blanda death metal med melodiska heavy metal-gitarrer, en tjej som growlar och gör det hela musikaliskt och produktionsmässigt oklanderligt. Nu är det tyvärr inte så. Även om jag tycker att ”Doomsday Machine” är det bästa jag har hört från gänget hittills. Från början […][...]

Sjuttiosex minuter. Fem låtar, indelade i olika kapitel. På konvolutet möter två bilister varandra. De har röda tygpåsar över huvudet och kör femtiotalsbilar. Några sidor in i häftet sitter de bredvid varandra i baksätet. Fortfarande i påsarna. På mittuppslaget speglar sig en docka utan armar och ben och ser någon annan i spegeln. Du kanske […][...]