Pressreleasen skvallrar om ett till synes helt schizofrent band där referenser som Frank Zappa, Slayer, Deerhoof, Sun Ra, Melvins och David Lynch nämns i samma mening. Den helt nya bekantskapen med dessa amerikaner kunde alltså sluta i ett totalt mischmasch från första ton. Döm om min förvåning när resultatet, Helpers on the Other Side, inte […][...]

Max Tundra. Plastig machoactionfigur, en ny extrautrustningsspäckad terrängbilsmodell eller kanske artistnamnet på en lätt dyslektisk sleazerocktrummis? Det kanske inte fullt så spännande svaret på vad som döljer sig bakom den ganska dubiösa pseudonymen är – Ben Jacobs. Lyckligtvis är det han under sitt alter ego presterar desto intressantare och betydligt roligare. Ständigt balanserande på den […][...]

Bara tanken på det här får en att säga suck. Sjungande poet får en, om man är cyniskt lagd att tänka bara en sak: Pretentiöst. Men som den goda Zappa uttryckte det, sinnet är som en fallskärm, det måste vara öppet. Han tyckte för övrigt att det var god smak att fotograferas sittande på en […][...]

Ända sedan jag hörde J*Daveys tolkning av Frank Zappas Dirty Love på Rewind! 5 och Jack Davey som gäst på Atonement med The Roots har jag varit besatt av duon. Jag har hållt ett ständigt vakande öga på deras Myspace-sida, kollat på Mr Mister-videon på YouTube fler gånger än vad som borde vara hälsosamt och […][...]

Konceptet är ganska enkelt. En samling noga utvalda artister tolkar låtar som inspirerat dem eller bara legat dem varmt om hjärtat. Ubiquitys ”Rewind!”-serie, som samlar de finaste namnen inom det som lite brett skulle kunna kallas den moderna funken, har nått fram till sin femte volym. Förra gången var det Nostalgia 77:s tolkning av The […][...]

Sjuttiosex minuter. Fem låtar, indelade i olika kapitel. På konvolutet möter två bilister varandra. De har röda tygpåsar över huvudet och kör femtiotalsbilar. Några sidor in i häftet sitter de bredvid varandra i baksätet. Fortfarande i påsarna. På mittuppslaget speglar sig en docka utan armar och ben och ser någon annan i spegeln. Du kanske […][...]

Hur knasigt får det vara och fortfarande vara kul? För en del är frågan lättbesvarad, för andra svårare. Själv kan jag bara säga att Mr Bungle på ”California” är befriande småknasiga. De släpper loss och jag blir medryckt. Flinandes, fnittrandes, och huvudnickandes sitter jag och insuper all den positiva energi som ”California” är fylld till […][...]