Jag trodde ganska länge att Damn!:s tredje skulle bli den svenska motsvarigheten till D’Angelos trea. Aldrig bli av. Men här är albumet nu. Det heter Let’s Zoom in. Och det är väl värt fyra år av outhärdlig väntan. Första singeln I’m Not Going to Live Another Day Without You Girl är som väntat inte särskilt […][...]

En gammal legendarisk sångerska ur den skramliga latintraditionen får draghjälp av den evigt utforskande Ry Cooder. Det är som väntat snyggt och väl genomfört. Ofta stort brassigt med tydliga mexikanska färger. Lika gärna avskalat tillbakalutat och lojt vaggande. Ett ben i mjuk jazzblues, det andra i dansant latin. Det låter lite som tonerna som kunde […][...]

Sjuttiosex minuter. Fem låtar, indelade i olika kapitel. På konvolutet möter två bilister varandra. De har röda tygpåsar över huvudet och kör femtiotalsbilar. Några sidor in i häftet sitter de bredvid varandra i baksätet. Fortfarande i påsarna. På mittuppslaget speglar sig en docka utan armar och ben och ser någon annan i spegeln. Du kanske […][...]

Jag tvekar om jag skall vara förbannad på att de håller så hårt på myten om the Gorillaz eller om jag skall gilla det till döds. Jag vet inte. Jag är väldigt nyfiken på vilka alla runt projektet är, men jag tycker samtidigt det är en fantastisk idé de byggt upp (eller: jag tycker det […][...]