Efter förra skivan Crack the Skye, som enligt trummissen Brann Dailor är en hyllning till hans syster Skye som begick självmord vid 14 års ålder, tog Mastodon en mer lättsam approach inför The Hunter. Att döma av intervjuer inför släppet står varje låt för sig själv och flera spår har kallats för rena nonsens-låtar. Ett […][...]

Musik. Något av ett livselixir för många, mig själv inkluderad. Ändå är det något jag nästan tar för givet dagar som dessa, då det nästan är svårt att komma undan den. När hörde man inte någon musik på en hel dag egentligen? För egen del krävdes det en fjällvandring för att det skulle inträffa, men […][...]

Kalla mig gärna traditionalist, men Ghosts debutplatta förbryllar mig. Här är man van att satanisterna proklamerar sitt budskap över antingen spartanska burkproduktioner och skärande gitarrslingor eller sluskigt mangel med likmaskarna krypande i högtalarmembranen. Och här kommer ett gäng svenskar och svassar fram så här försiktigt. Som om de hade filttofflorna på och en kopp te […][...]

När Iron Maiden spelade på Sonisphere för ett knippe veckor sedan stod en närmast enig kritikerkår och hyllade bandet för att visa sånt mod när man till största del spelade låtar från 2000-talet. En del tyckte till och med att det var synd och skam att bandet inte valde att löpa linan ut och hade […][...]

Den 18 december gjorde Kristinehamns Burst sin avskedsspelning på Sticky Fingers i Göteborg. Jag var inte där, men rapporterna har sagt att det var smått fantastiskt. Burst har legat mig varmt om hjärtat sedan nytändningen och albumet Prey on Life, även om jag tycker att bandet blev en aning för progressiva i och med svanesången […][...]

Jag tycker mig ha förstått att det har knorrats en hel del över Baroness inriktning på Blue Record, den nyligen släppta systerskivan till Red Album. Och jag ska medge att även jag höjde ett ögonbryn i början. För det är ett mycket mer lättillgängligt Baroness vi får möta. Från första stund. Där Red Album smög […][...]

Av skilda anledningar har det dröjt flera år sedan jag såg Mastodon live senast och därför var det en av de spelningar jag såg fram emot mest på Sonisphere. Och bandet var smått fantastiskt att få återse igen måste jag säga. Mastodon har några trumf på hand. Inte nog med att de besitter en stor […][...]

Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Mikael Åkerfeldt i Opeth. Foto: David Johansson, Rockfoto.nu Var det ens någon som tvivlade på att Opeth skulle göra en rent instrumentellt klockren spelning? Knappast. Och när det kommer till att traktera sina instrument finns inte mycket övrigt att önska av Stockholmskvintetten. För mig nye trummisen i livesammanhang Martin Axenrot är sedvanligt grym och Mikael […][...]

Jag antar att det är lika bra att strunta i att gå likt katten runt het gröt och komma till saken direkt: Crack the Skye är inte alls lika upphetsande som man skulle önska att den var. Där har ni det. Jag ska ärligt medge att jag nickade gillande när jag spelade skivan första gången. […][...]