dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Bubba Sparxxx: Deliverance
Deliverance (CD) Bubba Sparxxx
2003
Beat Club Records/Universal
8/10

Men hallå

Jag vet inte hur mycket Timbaland har påverkats av att hänga med Bubba. Det kan lika gärna vara en slump, men sedan sydstatsrapparen klev ombord på Timbas Beat Club Records har en ny sida av Timbalands musik växt fram på riktigt.

Den med ena foten djupt nere i söderns själ.

Även om Ugly var en av 2001 års bästa singlar var Bubbas debut en besvikelse. Halvtrista beats för att vara Timbaland och dessutom kändes det inte alls som att de passade Bubba särskilt väl. Ungefär som att Timbaland slängt ihop en soloskiva och tagit in kompisen Bubba för att rappa när det mesta redan var klart. Men här fanns en antydan om det som skulle komma i inledande Take Off.

Ödsligt övergivna stråkar, Carmina Burana-kör och en knastervarm basgång som rullar fram på mörka och tomma vägar medan Bubba levererar en text om sin rädsla att flyga. Eller om det bara är en metafor för hans rädsla att lämna tryggheten i R.E.M.-land när han ger sig ut på sin rapkarriär.

Nästa steg kom 2002 när Justin Timberlake släppte sin debut. Albumets stora stund var förstås Cry Me a River med sitt möte mellan Timbas släpiga electrofunk och varma stråkar.

Vrid sedan fram klockan till sommaren 2003 när Bubba släppte sitt mixtape The New South – The Album B4 The Album, som en försmak till Deliverance. Förutom den redan smått klassiska In Da Mudd (Timbalands version av… en annan låt) innehöll skivan några av de bästa låtar Timbaland knåpat ihop i sin knasverkstad. Visst fanns det gott om virginiansk electrostuds även här, men det var i låtar som Band Leader, Tell Me Ya Wit It och Reinfected som jag började se fram emot Bubbas nya skiva på allvar. Det var Timbaland på soulhumör. Och inte bara framtidssoulhumör – södersoulhumör.

Så landade så slutligen Deliverance och… jag lyssnade igenom den lite snabbt och avfärdade den. Rätt trist. Men så plockade jag upp den igen mot slutet av förra året och… hallå.

Jodå. Jag lär mig aldrig. Så här är det ju nästan alltid när jag hör något nytt från Timbaland.

På något sätt är det alldeles självklart att Nowhere är en Cry Me a River part 2. Lika självklart att Justin körar på Hootnanny. Men mer än något känns det här den här gången som Bubbas skiva. Timbaland i Bubba-land, istället för tvärtom.

Resan genom södern tar sin början i munspelsdrivna logdansfunken Jimmy Mathis och fortsätter med Comin’ Round där fioler och Den sista färden-banjos dansar square dance med digitala vansinnesskrik (är det Deliverance så är det). Ja, och så bakfyllan på lastbilsflaket i She Said.

Visst finns det några dikeskörningar. Som när det blir dags för rocknroll i Warrant Interlude, New South och till viss del My Tone. Då går det ungefär som det alltid går när hiphopare ska rocka.

Men det är ändå mindre detaljer som snabbt glöms bort när de storslagna stråkarna och de mäktiga gospelkörerna i Nowhere (med Timbas nya stjärnskott Kiley Dean – vad hände förresten med hennes album?) stämmer upp. För att inte tala om kampsången Overcome till tonerna av något som skulle kunna vara temat från Rocky.

Ja, och så förstås de två bästa spåren på Deliverance: hi-hat-drum’n'bassen i Warrant och handklappsgospeln i titelspåret. Vansinnigt bra.

Och eftersom 2003 på många sätt var Atlantas år känns det helt naturligt att Georgia-killen Bubba också får hjälp av Organized Noize på några spår. Like It or Not, med sin rullande basgång, sitt försiktiga scratchande och sitt funkblås skulle kunna vara hämtad från Outkasts dubbeläventyr (komplett med gästsång från söderns egen Nate Dogg: Sleepy Brown). Och så vansinnesjakten genom Back in the Mud, rockgitarrer som faktiskt funkar. Världens första 2step-rocklåt?

Visst, Timba-pundare som jag är, är det förstås musiken som kommer i första rummet. Men som sagt, det här är Bubbas skiva. Till skillnad från förra gången känns det som att ingen annan rappare skulle ha kunnat ta hans plats. Dessutom har han sin främsta styrka i sina berättande texter, faktiskt i klass med Eminem (fast utan de riktiga snedtripparna).

Precis som 2001 har Bubba hamnat i skuggan av Missy Elliott, men den här gången ligger Missy långt efter. 2003 var Bubba Sparxxx den artist Timbaland var mest synkad med.

Men vi får väl se. I juni kanske jag upptäcker Under Construction II och This Is Not a Test! också. Ett halvår senare.

Det brukar ju vara så med Timbaland.

Ola Andersson

Publicerad: 2004-01-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-20 20:05

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2390

18 kommentarer

Usch och Fy Fan…

fool for a lifetime Oregistrerad 2004-01-09 00:00
 

föredrar nog Deliverance med Opeth istället.

slade. Oregistrerad 2004-01-09 00:07
 

Deliverance är annars en jävligt bra film.

elongate the face to be swedish Oregistrerad 2004-01-09 00:18
 

Ovationer! Fast jag gillar nog Jimmy Mathis och Comin' Round lite mer än Deliverance.

Mos Oregistrerad 2004-01-09 00:24
 

gulligt…

underhållande recension :] *applåderar*

Alg-börje Oregistrerad 2004-01-09 01:15
 

Ola du är bäst!!!

men det visste du redan…

håkan Oregistrerad 2004-01-09 02:19
 

helt klart en underkattat artist

mamma Oregistrerad 2004-01-09 07:00
 

Jag håller med Mos. Ovationer!

Fast du borde lägga in en parentes för Run DMC. De rockar ju i allra högsta grad.

Vismut Oregistrerad 2004-01-09 08:48
 

äntligen bra musik på denna sidan!

dildo Oregistrerad 2004-01-09 09:19
 

Ganska trist redneckhiphop. Bubba har tyvärr inte talangen för att fylla ut en skiva, det märks både på denna och debuten. Långtråkigt.

arg skåning Oregistrerad 2004-01-09 09:35
 

Haha, den kom till slut (till skillnad från vår ”New South”-mixtape)! Förälskelsen har dött och jag gått vidare, men det är likt väl en förbannat bra skiva. Tror jag.

Karensdagsmannen Oregistrerad 2004-01-09 10:33
 

För sista gången: THE NITS!!!

Modern Day Moses Oregistrerad 2004-01-09 14:22
 

Ja, ja, ös på med mer referenser till Justin Timberlake för satan!

Juke Oregistrerad 2004-01-09 20:22
 

Varför fick inte Deliverance vara med på listan över Årets skivor?

…jag hade velat rösta på den.

jessibel Oregistrerad 2004-01-10 18:26
 

Jessibel: Ett klantmisstag från vår sida. När vi plockade ihop listan missade vi helt enkelt att lägga med den och eftersom jag inte upptäckte hur bra den var förrän i slutet av förra året när listan redan var klar kom jag inte ihåg att kolla om den var med. Vi ber om ursäkt för det.

Ola Andersson Oregistrerad 2004-01-10 19:25
 

Ola, vilka snedsteg av Eminem menar du? Har du några konkreta exempel?

Leo Oregistrerad 2004-01-16 20:17
 

Leo: ”snedtrippar”, inte ”snedsteg”. Som i schizofrena, vansinniga och skräckfilmsvibbande haschhallucinationer. Eminems varumärke, kort sagt.

Ola Andersson Oregistrerad 2004-01-16 20:39
 

Ah, förlåt, missuppfattade det hela.

Leo Oregistrerad 2004-01-16 21:22
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig