dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Basement Jaxx: Kish Kash
Kish Kash (CD) Basement Jaxx
2003
XL Recordings/Playground
8/10

All aboard, the Jaxx train!

Jag vet inte riktigt vad som hände den där dagen 1995. Kanske stod planeterna precis rätt. Kanske snurrade jorden lite vänligare än vanligt. Kanske hade Simon Ratcliffe och Felix Buxton bara stoppat i sig ett par nävar av något som fick världen att se vackrare ut.

Jag vet inte.

Det jag däremot vet är att de tog Airto Moreiras Samba de Flora, tillägnad hans fru, stökade om den hemma, fick samban att svänga ännu gladare, ännu vildare, och klev ut ur studion med ett fånigt flin på läpparna och med en av världens allra bästa danslåtar i händerna. Samba Magic. Sällan har m-ordet passat bättre.

Alla borde ha ett ex av Samba Magic hemma. Förvarad i en glaslåda försedd med en klubba och en stor, blaffig instruktionstext med innehållet ”vid plötslig och avgrundsdesperat shoegaze-ångest, krossa glaset”.

Ända sedan den dagen har jag väntat på att Basement Jaxx ska svänga ihop en hallelujafest lika prozacpoppande som Samba Magic. Det har blivit en lång väntan.

Visst. Låtarna har funnits där. Rendez-Vu, Red Alert, Always Be There, Being with You, Romeo. Fantastiska allihop, men inte riktigt lika fantastiska som Samba Magic. Första fullängdaren var en rätt bra skiva, men uppföljaren Rooty var mest bara irriterande tråkig. Jag gav väl mer eller mindre upp ungefär då. Jag skulle få leta efter min nya Samba Magic någon annanstans.

Jag tror att Simon och Felix tycker att jag ska hålla käften. Det är i alla fall vad jag gör när den första låten på Kish Kash demolerat sig genom min lägenhet ett par gånger.

Efter att ha inlett med det obligatoriskt viskade ”Basement Jaxx”, smyger sig en Studio 54-glittrande discostråkslinga in i högtalarlådorna. Med sig har de ett försiktigt klockspel. Sedan vräker sig en human beatbox och en riktigt elak basgång in och sparkar bort mjukmesigheten. En Motown-gitarr kompar igång och får sällskap av Motowns allra stompigaste slagverkssektion. Precis när man tror att det bara inte går att trycka in mer i högtalarna utan att baslådan skjuts ut, ramlar Phil Spectors hela Wall of Sound in från vänster.

Då har det gått 59 sekunder.

Sedan exploderar precis alla ingredienser på samma gång och blåser ut fönsterrutor i en radie av fyra kvarter. Medan de bästa discostråkarna sedan Bran Van 3000:s Astounded svävar i cirklar runt de andra instrumentens vansinniga ”herre på täppan”-lek, klättrar Lisa Kekaula allra högst upp med sin rökiga och raspiga gospelröst och ber sitt ex dra åt helvete i den mest övertygade girlpower-uppvisningen jag hört sedan Barbra Streisand och Donna Summer möttes i No More Tears (Enough Is Enough). Fyra och en halv minuts injicering av en ohälsosamt centralstimulerande blandning av adrenalin och espresso rakt in i hjärtat.

Två ord: Hey. Ya.

Jo. Den är precis så jävla bra. Fan vet om den inte är bättre.

Självklart finns det inget som kan mäta sig med Good LuckKish Kash. Särskilt tydligt blir det i de svagare spåren som i Right Here’s the Spot (med Me’Shell Ndégochello) och i gitarr-riffiga Plug It In. I den senare är det J.C. Chasez, en av de andra från *N’Sync, som hälsar på. Jag är heller inte helsåld på Dizzee Rascals gästbidrag, som krasst talat är Fix Up, Look Sharp en gång till, fast med orientaliskt dragspel och en slinga från The Prodigys No Good (Start the Dance).

Ska vi droppa fler namn? Klart vi ska. Det är ju nu Felix och Simon blir skogstokiga på allvar.

Som i Supersonic där ett sådant där självspelande piano löper amok inne på en logdans där traktens lokala bebop-scat-sällskap står och ylar i ena hörnet samtidigt som någon bytt banjon mot ett munspel och jammar loss. Självklart sitter någon och spelar Space Invaders. Ja och så är det en kille som springer runt och liksom bara blåser i en visselpipa då och då. Bara för att. Eller när de bjuder in gothpunkikonen Siouxsie Sioux på titelspåret och river av en hysterisk electropunkstänkare som får världens församlade postpunkare att blekna.

Och lite lagom schizofrent kastar sig Basement Jaxx sedan över agentfilmiska, franskdoftande Tonight där Phoebe axlar rollen som förförisk sextiotalsdiva utan att trampa snett en gång. John Barry hade varit stolt. Och så förstås Living Room som lite klichéartat kan beskrivas som mexikansk electrosalsaragga med countrygitarrer. Två och en halv minut som säkert kan inspirera Quentin Tarantino att skriva ett helt nytt filmmanus. Ja, och så är det förstås några förrymda, ryska kosacker som springer omkring i bakgrunden och liksom skriker ”HEY!” lite då och då. Bara för att. När den sockersött studsande Hot n Cold (Romeo en gång till) sprider sitt obekymrade solsken känns den helt plötsligt väldigt, väldigt normal. Ja, även om någon liksom kör omkring en glassbil i bakgrunden lite då och då. Bara för att.

Men så finns det också en helt annan sida av Kish Kash. En sorgsen och innerlig sida, långt från vansinnet. Detroit-techno-spåret If I Ever Recover landar någonstans mellan Metro Area, Derrick May och Luomo med sina vackra stråkar. Dessutom finns det partier som hämtade från Finger Inc:s Distant Planet som värmer mitt hjärta lite extra.

Ja. Och så förstås avslutande Feels Like Home, där Me’shell Ndegéochello kommer tillbaka och tar mig i handen. Förföriskt, men sorgset, fyller hon de sju och en halv minuterna så självklart. Så självklart och så vackert. Hon hypnotiserar mig och vaggar mig in i en varm trygghet som jag aldrig vill ska ta slut. Men tiden rinner mellan mina fingrar och varje gång kastas jag slutligen ut i tystnaden. Och trycker på ”Play”. Igen. Och igen.

Vackert. Knasigt. Galet. Svängigt. Det trodde jag inte om Basement Jaxx år 2003.

Helt plötsligt har Fannypack, Outkast och Sophie Rimheden fått en oväntad konkurrent till titeln ”årets knasigaste glädjepiller”.

guest

Publicerad: 2003-10-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-16 10:13

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2259

28 kommentarer

don't think you're the first

f Oregistrerad 2003-10-16 00:00
 

yea! kishhhhikaaaash.. :)

tacka vet jag get me off.

gusc Oregistrerad 2003-10-16 00:00
 

aiiiight!

chewbakka Oregistrerad 2003-10-16 00:00
 

great! vilken entusiasm:D

ellen Oregistrerad 2003-10-16 00:02
 

Basement Jaxx? Spännande. Fast jag får nog läsa recensionen imorgon, klockan är så mycket att jag måste gå och sova. God natt!

John Blund Oregistrerad 2003-10-16 00:03
 

Och plötsligt ser det roligt ut med ny musik igen. Är skivan lika bra som recensionen så kommer jag att älska den.

TK Soul Oregistrerad 2003-10-16 08:15
 

Gött!

Karensdagsmannen Oregistrerad 2003-10-16 08:18
 

Da rythm, da trax, da BASEMENT JAXX!!!

Chris Oregistrerad 2003-10-16 08:24
 

Olas recensioner det senaste året har varit några av de bästa jag någonsin läst. Nu är jag sugen på Basement Jaxxx igen.

Vismut Oregistrerad 2003-10-16 08:25
 

Bra recension! Eftersom jag är en av dem som delar Olas kärlek till Bran Vans senaste så har han övertygat mig; Basement Jaxx är återigen roliga, och det är bara att gå å handla!

henko Oregistrerad 2003-10-16 09:15
 

cruel town?

eller?

näe?

ninja Oregistrerad 2003-10-16 09:52
 

Åh shit! Ny Basement Jaxx

skiva! Alltid kul.

Ted Oregistrerad 2003-10-16 09:57
 

Hörrö, fixa Outcastlänken!

Galen Oregistrerad 2003-10-16 10:58
 

Jaha vad var det för bra med den här recensionen? Tom Pyl wannabe!!!!

Lisa Millberg Oregistrerad 2003-10-16 12:26
 

The Jeevas då?!?

Lucyfire Oregistrerad 2003-10-16 13:18
 

ola.. snälla du. det går inte att såga rooty. då har man helt enkelt missat nått. tyvär har jag nu tappat allt mitt förtroende för dig. synd.

pet. Oregistrerad 2003-10-16 15:32
 

Ola, var kväll i min aftonbön tackar jag för att du finns på DSC och sprider din glädje!

Måste genast kolla upp Jaxx!

Verkar även som om du är den ende som förstår dig på KAAH på er redaktion.

”Lead The World!”

(Oprah W. :)

Kagge Oregistrerad 2003-10-16 16:10
 

Booty!

Rooty Tooty Oregistrerad 2003-10-16 16:11
 

årets knasigaste glädjepiller:

Bad Boys 2 – The Soundtrack

he won't stop

Robert D Oregistrerad 2003-10-16 17:54
 

för att vara ett källarknull låter de rätt bra.. hehe fattar ni?

höna Oregistrerad 2003-10-16 18:45
 

en skiva ska inhålla dom låtar som ska spelas in när den är klar så spela in videon som ska vara så klar

ida Oregistrerad 2003-10-16 20:02
 

good luck, good luck!

gusc Oregistrerad 2003-10-16 21:59
 

gah! ola har alldeles för bra musiksmak och hand med det svenska språket för att vara bra för min plånbok.

jakobb Oregistrerad 2003-10-16 22:21
 

otroligt bra och rolig recension! Men skivan låter ju helt störd… måste absolut kolla in den, basement jaxx svänger!

mofeta Oregistrerad 2003-10-17 11:35
 

respect Ola!

denna skiva e grymt bra…

lucky Star e snorbra..

dream_brother Oregistrerad 2003-10-21 13:26
 

”Kish kash” är fantastiskt bra, i mitt tycke. Men en av mina favoriter är ”Plug it in”. Och den sjungs av JC Chasez (inte Chavez). BJ har dessutom producerat en låt som heter ”Shake it” till JC:s kommande solo skiva! Det är underbart med folk – liksom BJ -som struntar i vad som anses coolt och inte. :)

Lotta Oregistrerad 2003-11-21 08:27
 

jag måste först och främst säga att detta är ett helt okej album(låtarna jag räknar upp nu är vad som gör det bra) men överskattat förutom "good luck" "lucky star" "plug it in" och titelspåret "cish cash" så är den här skivan inte märkvärdig alls, eftersom det mesta av det andra låter som nåt en deprimerad gumma/gubbe skulle och sitta och sjunga på nån liten sylta i nån okänd stad vid namn Baoji, resten låter som att det är gjort av en snubbe på för mycket speed, det var allt jag ville

Sebastian Oregistrerad 2004-04-21 12:26
 

Lotta: Tack för påpekandet. Fixat nu.

Ola Andersson Redaktionen 2004-04-21 13:11
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig