I know y’all been waiting for a long time, börjar den gode Jadakiss. Och visst har det hänt en del sedan världen hörde talas om honom. Det har blivit två skivor med The Lox, två med Ruff Ryders-kollektivet och en lång rad gästinhopp.

På den egna debuten får Jadakiss milt sagt schysst hjälp. Bland producenterna hittar vi Swizz Beatz, The Neptunes, Timbaland och DJ Premier. Det är egentligen bara Dr. Dre som saknas bland de hetaste hiphop-producenterna just nu. Den här skivan borde alltså vara rena julafton.

Det är den inte.

Det är rätt långt mellan höjdpunkterna. Världens bäste Nas styr upp Show Discipline. Knock Yourself Out är så mycket Neptunes det bara går. DJ Premier och polarna i The Lox ser till att None of Y’all Betta funkar på bra. Timbalands bidrag Nasty Girl svänger som vanligt bra, men den är lite tunn för att vara en Timbaland-produktion.

Tyvärr vill Jadakiss mest vara hårdaste killen i stan. Och det funkar lite sådär. När han ställs mot DMX i stenhårda Un-hunh! blir det extra tydligt att det inte riktigt är hans påse.

Men det är glömt när Jadakiss drar på sig stora discomössan.

Monstergunget i Cruisin’ skulle kunna ha varit ett av spåren på Dr. Dres 2001, speciellt som Snoop Dogg gästar. Ännu bättre är Kiss Is Spittin’ där Jadakiss och världens mesta sidekick Nate Dogg gör en Regulate II, den här gången med Jadakiss i Warren G:s paradroll. Och resultatet blir faktiskt nästan lika bra. Mest oväntad är Keep Ya Head Up där Jadakiss återvinner gospelgruppen Sounds of Blackness glädjeorgasm Optimistic och får till en riktig solskensstund. Mer av den varan hade inte skadat.

För som det är nu är det här bara en skiva i mängden.

En skiva som är alldeles för lång. Men det är ju också standard i hiphopvärlden.