Det är ofta det tar lång tid för skivor att hitta sin plats. Den här våren har jag lyssnat en hel del på förra årets album, och att jag plockar fram 9th Wonders soloskiva den här månaden är töntigt självklart. The Wonder Years släpptes i september 2011, men 9th Wonders souliga fingertoppskänsla är alldeles för […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Soundtrack till dataspel. Snart är det en lika stor grej som soundtrack till filmer. Om tio år heter det säkert att mycket av den bästa soulen, hiphopen, funken och så vidare finns att hitta på sådana här samlingar. I det här fallet handlar det nästan uteslutande om musik från gatorna i Los Angeles. Eller åtminstone […][...]

Jag ska erkänna att jag var ganska orolig inför den här skivan. Föregångaren ”Notorious KIM” är en stor favorit och det Lil' Kim gett ut sedan dess har inte riktigt varit min kopp te. Dessutom ryktades det att Kim skulle bli barnvänlig och att snusket skulle få stryka på foten. Funderade lite över vad som […][...]

Att Snoop hade något riktigt stort på gång till sin första skiva i full frihet anade jag redan när jag hörde ”Tha Last Meal”, sista släppet på No Limit. Men aldrig någonsin hade jag vågat hoppas på det här. Snacket inför skivan har mest handlat om hur Snoop Dogg slutat att både röka på och […][...]

I know y’all been waiting for a long time, börjar den gode Jadakiss. Och visst har det hänt en del sedan världen hörde talas om honom. Det har blivit två skivor med The Lox, två med Ruff Ryders-kollektivet och en lång rad gästinhopp. På den egna debuten får Jadakiss milt sagt schysst hjälp. Bland producenterna […][...]

Andra albumet på mindre än ett år för Snoop Dogg. Det skulle väl kunna betecknas som ett tecken på att skivbolagsbytet från Death Row till No Limit gett en välbehövlig gnista till kreativiteten. Å andra sidan skulle det kunna vara ett tecken på lägre krav från det nya skivbolaget. Jag tror tyvärr på det senare. […][...]