Precis som på den självbetitlade debuten öppnar Jennifer Hudson sitt andra album med en fantastiskt bra låt. No One Gonna Love You, producerad av Rich Harrison (Crazy In Love), har simpelheten som genomsyrade Destiny’s Child mer hiphopiga R&B, och med Hudsons superba röst får musiken samma kaxiga självkänsla som bara kan mätas med Beyoncés. Det […][...]

Saigon är en äkta storyteller. Hans texter är relativt lätta att följa och han vågar vara personlig och ärlig. Han har en tyngd i sin rap, mer än i sina ord, som är lätt att älska att lyssna på. Saigon är en av världens bästa rappare. Ibland är det svårt att inte tappa hakan när […][...]

Det här är tighta refränger och skrovlig skrytrap. Som vanligt när det gäller Lloyd Banks är det lättlyssnat utan att bli tröttsamt. Det är hits, men (nästan) inga plågor. I skuggan av 50 Cent håller han en hög nivå och när han inte släpper feta album skämmer han bort fansen med gatunära mixtapes. Hitsingeln Beamer, […][...]

Last Train To Paris är ett konceptalbum där musiken homogent flyter på genom alla spår. Det är en fortsättning på Press Play, och här finns också det drömska soundet som genomsyrade albumet från 2006. Dawn Richards och Kalenna Harper, som tillsammans med Diddy utgör Dirty Money, gör inget större intryck. De tillför säkert ingenting negativt, […][...]

Varför låter Natasha Bedingfield som Justin Bieber på Last Chance? Och varför har Nicki en låt på sin skiva som skulle passa mycket bättre på en Justin Bieber-skiva? Det är helt värdelöst. Vad hände med Monster-Nicki? Varför gör hon inte det hon är bäst på? Pink Friday är lika mycket, om inte mer, R&B som […][...]

Alla får sån hybris runt Kanye West. Lyssnarna, skribenterna, tittarna, bloggarna, twittrarna och Kanye kommer naturligtvis inte heller undan sig själv. George W. Bush skrev om Kanyes utbrott i samband med Katrina-katastrofen i sin självbiografi om åren som president och utnämnde det senare till det absolut värsta tillfället under sin presidentperiod när han blev tillfrågad […][...]

Gucci Mane har det senaste året eller så ofta varit en positiv injektion när han har gästat låtar. För att ta ett exempel så är han lika viktig som Big Boi på fenomenala Shine Blockas. Hans släpande söderstämma kommer med melodi och gung, och bara han hamnar i rätt omständigheter kan det bli himla härligt. […][...]

November ser ut att bli en fullspäckad månad när det gäller skivsläppande. Dock ska man ha i åtanke att majoriteten av alla skivor skjuts upp oräkneliga gånger. En annan sak man ska ha i åtanke är dock att många av skivorna som nu har novemberdatum redan har blivit uppskjutna oräkneliga gånger, och någon gång måste […][...]

För en timme sedan dök det upp en tweet på twitter.com/eyedeaabilities, som förkunnade att Eyedea är död. Flertalet artister och tusentals fans har adresserat det hela, och känslan är att det stämmer. Ingen mer superpålitlig information finns dock att tillgå, så små förhoppningar om att det bara är ett otäckt rykte finns. En trevligare nyhet […][...]

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa: Terrible Feelings (band) Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp […][...]