Maceo spelar saxofon. Han har spelat i sammanhang som gör mig gråtfärdig av beundran. Med James Brown på 60- och 70-talet. I Parliament på 70-talet, där han tillsammans med trombonisten Fred Wesley utgjorde The Horny Horns. Med Bootsy Collins och George Clinton i diverse konstellationer efter det. Och under det senaste året med TAFKAP. Den här mannen är funk. Snart 60 år gammal spelar han brallorna av vem som helst. Och här sitter jag och ska bedöma honom. Jag borde egentligen skämmas.

När första låten ”Rabbit's in the Pea Patch” studsar igång svingas mina mungipor upp; knallhårda basgångar och gitarriff med vassa plektrum gör mig alltid extatisk. När sedan Maceos altsax ligger och kvider fram den ena harangen groovigare än den andra, finns bara en sak att göra. Dansa. Men Dial: MACEO innehåller inte bara råösig funk, utan ett otal olika stilar, jazz, soulpop, bossanova, ballader och en smula hip-hop. Även om funken är i majoritet. Lyckligtvis.

Prince lånade in Maceo på sin förra platta och här återgäldas vänligheten, två låtar från ”Rave Un2 the Joy Fantastic” finns med; ”The Greatest Romance Ever Sold” och ”Baby Knows”. Artisten bidrar med sin produktion och refrängsång, men Maceo sköter ”versen”. Ja, saxen kan faktiskt sjunga när Maceo blåser. Ani DiFranco är en annan artist som Maceo har spelat ihop med och här lånar hon ut sin röst på skivans bästa låt ”Coin Toss”. I ”Black Widow” glänser Corey Parker med sin coola rap och sång och Maceo visar vilken fenomenal flöjtspelare han är utanpå allt annat. Avslutande ”Homeboy” låter som ett glansnummer från 60-talet, rejäl gladfunk med hammondorgel, tamburin och tjocka blåsväggar. Livslust och energi rakt in i hjärnan genom öronen. Tack, farbror Maceo.

Den stora variationen är den största behållningen på den här skivan, det känns som ett ihopplock av det bästa ur Maceos digra talang. Han har själv uttalat sig på det här sättet:

”I look at the world of entertaining like a buffet; you go around and choose whatever you feel like at the time. I like it that way; people get to pick and choose from the buffet. I'm happy to be part of it. You know you are going to have something to eat.”

Några låtar faller mig inte lika lätt i smaken, men det är väl oundvikligt vid en buffé. Det mesta är dock smaskens och en Maceokonsert till våren är verkligen att rekommendera.