Den har kallats hiphopens Sgt. Pepper och inte helt utan anledning. Paul’s Boutique är ett album som ritade om kartan för både genren hiphop och en stor del av popmusiken utanför genren. Det är också ett album som skulle vara omöjligt att spela in idag. Idag skulle du förmodligen bli stämd bara av att tänka […][...]

Det finns olika sätt att städa i arkiven. Ett är att dammsuga och gräva fram allt som möjligen skulle kunna liknas vid osläppt och presentera det som om det skulle kunna vara nytt. Ett annat är att samla rara spår från sjuor och samlingar, komplettera med några tidigare helt outgivna för att fylla ett helt […][...]

Det finns olika sätt att städa i arkiven. Ett är att dammsuga och gräva fram allt som möjligen skulle kunna liknas vid osläppt och presentera det som om det skulle kunna vara nytt. Ett annat är att samla rara spår från sjuor och samlingar, komplettera med några tidigare helt outgivna för att fylla ett helt […][...]

När jag såg Kanye Wests maxade show på Way Out West för knappt två veckor sen blev jag både överväldigad och berörd. Kanyes monstruösa hybris kombinerat med hans sentimentala självutlämnande och självömkan är provocerande på ett  sätt som kan vara svårt att omfamna, men det är vad man får vara förberedd på när man köper […][...]

Kvart i fem börjar årets konsert i Hultsfred. När Charles Bradley, efter att kompbandet kört ett par instrumentala låtar, kliver in på scenen stiger jublet i Teaterladan (förlåt White Stage). Jag påminns om att det är en av mina absoluta favoritscener i festivalsverige. Få klarar att matcha stämningen i en euforisk och välfylld teaterlada i […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Bootsy Collins kommer till Sverige för att spela sitt eget material. Det hör inte till vanligheterna. Till skillnad från nestorn George Clinton och hans p-funkcirkus har Bootsy turnérat sparsamt de senaste 15 åren. Och när han var här senast var det för att hylla James Brown. Jag är obeskrivligt peppad. För er som inte riktigt […][...]

Jag ställer inga krav på att Bootsy Collins år 2011 ska leverera ett album som skakar om mig på riktigt. Det räcker gott och väl att han släpper något som inte får mig att plocka fram den största fluffiga skämskudden. Det allra viktigaste med ett nytt släpp från funkhistoriens viktigaste basist är att det öppnar […][...]

Charles Bradleys liv är verkligen värt att läsa om. Att han 62 år gammal släpper sitt debutalbum verkar när man lyssnar på No Time for Dreaming inget annat än orimligt. Det borde rimligtvis vara ytterligare en i raden av de senaste årens framgångsrika nytändningar av gamla hjältar. Daptones Gabriel Roth hittade Bradley på en liten […][...]

Rent tekniskt proto-funk eller rent av soul, men den här tidiga versionen av det som skulle bli I Feel Good ur filmen Ski Party från 1965 är ändå funkig så det räcker.[...]