Det var inte utan att jag lyfte på en ögonbrynet en aning när jag tog emot nyheten om en ny Crowbar-platta. Det var ändå snart sex år sedan Lifesblood for the Downtrodden släpptes och även om jag har sett Kirk Windsteins namn dyka upp i diverse sammanhang, har det inte varit i samband med något […][...]

Ett av årets mest emotsedda skivsläpp måste vara Göteborgarna i Graveyards andra album Hisingen Blues. Efter att ha spelat idogt spelande på landets scener sedan debutalbumet såg dagens ljus 2007 har gruppen nu plockats upp av omstartade Universal-etiketten Stranded Rekords, där de bland annat har sällskap av Håkan Hellström. Titelspåret Hisingen Blues är den första […][...]

Den ursprungliga tanken var att vänta med att skriva om den här skivan. Att låta den sjunka in så att jag inte skulle skriva något förhastat. Men i takt med att jag flyttade Paracletus högre och högre upp på årsbästalistan insåg jag att det nog ändå var dags. Egentligen ville jag att skivan skulle ge […][...]

Första gången jag lyssnade på The Wörld is Yours funderade jag på om det berodde på mig eller bandet att skivan lät ganska trött. Några varv senare inser jag att det är frågeställningen som är fel. Det är verkligheten som har hunnit i kapp Motörhead. Eller snarare Motörhead som har accepterat verkligheten som den är. […][...]

Fågelkvitter, en porlande bäck, en melankolisk cello. Agalloch slår an tonen direkt på Marrow the Spirit. Med ungefär samma medel som franska Alcest försöker Agalloch föra samman black metal med postrock, men där svartmetallen närmast är ett pikant inslag hos Alcest är postrocken kryddan hos Agalloch. Jag behöver väl knappast poängtera att jag föredrar Agalloch […][...]

Bäddat för Trubbel är Malmöbandet som gjöt nytt liv i Malmörocken. Albumet Det här är inte New York togs emot på hemmaplan med öppna armar och frågan är när även resten av vårt avlånga land ska inse samma sak. Så här beskrev Jonas Appelqvist bandet i septembers månadssammanfattning: det råder ingen tvekan om att […][...]

I watched you hold the son in your arms while he bled to death
 he grew so pale next to you
 the world is so pale next to you Coxcomb Red Jag har inte en aning om var Jason Molina befann sig emotionellt när han spelade in The Lioness i Glasgow tillsammans med den gamle […][...]

Jag skulle vilja ha tipsat om Hates Morphosis från 2008, men det hanns aldrig med, trots att jag gillade skivan och i synnerhet öppningsspåret Threnody. Jag blev smärtsamt påmind om det när nya Erebos landade i min inbox. Erebos vandrar på samma vägvinnande stig som föregångaren. På samma sätt som Morphosis är Erebos nämligen ytterst […][...]

Holländska festivalen Roadburn, som går av stapeln i Tillburg i mitten av april nästa år, har släppt en uppsjö med intressanta namn till sin redan digra uppställning. Senast ut i raden av tunga namn är doom-supergruppen Shrinebuilder, med Scott Kelly (Neurosis) och Scott ”Wino” Weinrich (Saint Vitus, The Obsessed, The Hidden Hand och Wino) på […][...]

Foto: SHEENA LINDBERG Döden är efter kärleken (och företrädesvis den olyckliga, kanske) troligen det mest frekventa ämnet att behandla inom populärmusiken, av den simpla anledningen att båda ämnena är universella, ofrånkomliga att förhålla sig till och tämligen omvälvande. I dag är det alla helgons dag och den dag då vi tänder ett ljus för de […][...]