Jag skulle vilja ha tipsat om Hates Morphosis från 2008, men det hanns aldrig med, trots att jag gillade skivan och i synnerhet öppningsspåret Threnody. Jag blev smärtsamt påmind om det när nya Erebos landade i min inbox.

Erebos vandrar på samma vägvinnande stig som föregångaren. På samma sätt som Morphosis är Erebos nämligen ytterst välarrangerad och musikaliskt genomtänkt. Framför allt handlar det om tempo.

Hate har, precis som landsmännen i Vader som de lånat en stor del av sitt sound från, insett att snabbast inte alltid vinner. Men i Hates fall stannar det inte där. På såväl Morphosis som Erebos kan dubbelkaggarna tillåtas hålla ett rasande tempo även om gitarrerna tillåts ringa ut, till exempel.

Samtidigt växlar man gärna ofta tempo och de båda greppen ger kompositionerna otrolig dynamik och rymd. Polackernas death metal låter närmast lekfull. De tar även med små delar av ett industriellt sound, även om de delarna är så marginella att jag varken tycker det varken lämnar något bestående intryck eller lyfter eller sänker musiken.

Erebos bryter på intet sätt ny mark inom death metal. Däremot är det ett väldigt gediget och stundtals väldigt medryckande death metal-album. Och det räcker väldigt långt.