Efter fyra år av kreativ tystnad är Arch Enemy tillbaka med färskt material. Och man kan inte säga annat än att de spelar ut hela sitt register på kommande Khaos Legions. Personligen har jag väldigt länge haft svårt för Arch Enemy. När fascinationen väl lagt sig för Angela Gossows growlsång har jag alltid tyckt att […][...]

Oj. Det är den första reaktionen som kommer när keyboarden knappar i gång In Flames nya singel Deliver Us. Egentligen är det inte särskilt överraskande längre; In Flames har inte direkt hymlat med att man breddat sitt musikaliska uttryck och rört sig mot ett mer poporienterat sound ända sedan Reroute to Remain. I och med […][...]

Fredag den 13:e är ett namn som har dykt upp lite här och där de senaste månaderna. Vet inte när jag först såg det, men jag har alltid gillat namnet. Fredag den 13:e. Stolpe ut, ungefär. Det man inte ska ha i dagens Sverige. Så där lagom nattsvart. Ett bra punknamn. Så när första fullängdaren […][...]

Med en sanslös känsla för sväng och stundtals obönhörlig tyngd dundrar Ribspreader fram på sin fjärde fullängdare, konceptplattan The Van Murders. Och den sitter precis där den ska, känns så hemtam redan vid första genomlyssningen. Men det är ju sådär det funkar; jag hittar alltid hem till tryggheten igen. Har jag varit på en resa […][...]

Albumet som skivformat har sedan ett tag dödsförklarats av diverse personer, främst anhängare av den nya tidens motsvarigheter, där den digitala filens förträfflighet besjungs med hänvisning till dess praktiska egenskaper både när det kommer till spridning och förvaring. Själv har jag motvilligt accepterat det, kalla mig bakåtsträvare om ni vill. Men jag står för att […][...]

Musik. Något av ett livselixir för många, mig själv inkluderad. Ändå är det något jag nästan tar för givet dagar som dessa, då det nästan är svårt att komma undan den. När hörde man inte någon musik på en hel dag egentligen? För egen del krävdes det en fjällvandring för att det skulle inträffa, men […][...]

Efter fyra års tystnad är Linköpingstrion Märvel tillbaka med en ny platta och det verkar ha varit fyra år av staplande av idéer på hög. Åtminstone att döma av mängden infall på Warhawks of War. På pluskontot ståtar bandet med sina bästa riff hittills. Redan öppningsriffet på pigga Hello! får mig att spetsa öronen ordentligt […][...]

När jag var tjugo lyssnade jag en hel del på Evergrey, som släppte sin debutplatta och uppföljaren Solitude Dominance Tragedy i den vevan. Någon lär ha sagt att man kommer bära med sig den musik man tycker om när man år tjugo är musik man kommer att ha med sig hela livet. Kanske är det […][...]

Sedan Varg Vikernes släpptes ur fängelset 2009 har produktiviteten kring hans enmannaprojekt Burzum varit hög. 2010 släpptes Belus och nästan på dagen ett år senare kommer nu uppföljaren Fallen. För egen del dröjde det länge innan Burzum lockade. Bandets tidiga alster ses som milstolpar inom black metal, men själv föredrar jag Darkthrones album från tidigt […][...]

Mitt intresse för det rutinerade finska grindcore-bandet Rotten Sound falnade efter förra plattan Cycles, där de bokstavligen var ute och cyklade. Men när en kompis fick fel skiva från en nätbutik i vintras och hittade Rotten Sound-EP:n Napalm i stället för ska-samlingen han hade beställt i paketet, vände det dock igen. Framför allt var det […][...]